lördag.
you look so damn hot.
Kate, always Kate.
carin wester for weekday.
Det finns någonting jag tycker är ärbart. Det är när man håller på med någonting konstnärligt och hellre vill att folk ska komma i kontakt med konsten än att tjäna pengar. Det är fint att tjäna pengar också, men det är finare att låta den stora massan få smaka på det man har att erbjuda. Ett sådant exempel är Carin Westers kollektion för Weekday. Lagom till modeveckan lanserades Carin Wester loves Weekday med en uppsättning lekfulla dam och herrkläder i pastell och beiget med guldfärgade knappar och roliga detaljer. Ytterst bärbart och väldigt ärbart. Jag har själv fingrat på både en stickad kofta (som om jag inte redan hade hela garderoben full) i gråspräckligt garn med stora runda knappar samt den fantastiska melerade rosettväskan med guldkedja till axelband. Den är helt fantastisk. Särskilt med pasteller, jeansshorts och bara ben i sommar.
Weekday kommer under våren presentera fler spännande designsamarbeten och det ska bli riktigt roligt att se.
torsdag.
kitten.
fifth avenue shoe repair - guerilla war.
Det är trots allt Fashion Week by Berns den här veckan och trots att detta inte är en modeblogg borde jag åtmistonne uppmärksamma händelsen.
Då jag sitter på kontoret mest hela dagarna så kan jag inte spana på det fashionabla folket vid Berzelii men jag fick min modedos igår då jag besökte Fifth Avenue Shoe Repair's guerilla store - 90 dagars experiment, i Sturegallerian. Alla Stockholmare borde gå dit, åtminstone för att titta. Godbitar ur kommande kollektioner, fantastiska klänningar som barra FASR kan göra blandas med installationskonst och konceptmusik. Mycket svart, mycket volym och höghalsat. Sådant jag tycker om med andra ord!
Besök butiken och njut lite du med av modeveckan!
morgontankar om djur och vänskap.
Det där med pingviner som Klasson skrev i sin replik till mitt inlägg var väldigt intressant. Jag är väldigt faschinerad av djur som håller ihop livet ut, så som svanar bland annat gör. Jag tycker att det är helt fantastiskt! Och sedan måste jag tillägga att jag fällde en liten tår i morgonyoghurten när jag insåg att Klasson hade åkt till Paris och att jag inte skulle se henne på väldigt många dagar.
Igår var jag hemma hos henne i Sjöstaden, hjälpte till att packa och åt middag med tillhörande vin. Vi tittade på Paris je t'aime och snyftade ikapp till de ytterst sorgliga men fina berättelserna. Sedan tog jag tre souvernirer (SATC-boxen, en dålig chic lit och en antibakteriell gel från Sephora) med mig och åkte hem med ett tungt hjärta. Sorligt. Jag hatar avsked. Jag önskar att man aldrig behövde säga "hej då" utan att man bara kunde ignorera det faktum att folk lämnar och blunda för verkligheten.
Dagens planer är att sysselsätta mig med jobb och sedan lektion #2 på Medborgarskolan. Det ska pluggas på lunchrasten för jag har fått min första läxa! Annars blir nog den här onsdagen mest som alla andra dagar, en utmaning som börjar gå på repris.
a love letter to a dear friend of mine.
Det känns konstigt att ha kramat dig hejdå vid tvärbanan som vilken annan kväll som helst, dock med lite tårar i ögonvrån denna gång, för att nu inte se dig på nästan två månader. Jag vet, det kommer att gå fort. Jag kommer att jobba och slita och du kommer att leva livet och vips så möter jag dig där i Paris. Du har säkerligen en liten klänning på dig medan jag med största sannolikhet har skinnpaj och wayfarers. Just då kommer det att vara som om ingen tid har passerat.
Jag har tänkt ganska mycket på vår vänskap den senaste tiden. Hur lika vi är på många sätt och vis. Men framför allt hur mycket du har ställt upp för mig det gångna året när det verkligen gäller. Jag måste erkänna att jag har haft mina tvivel då skolarbeten, pojkvänner och andra vänner har kommit emellan men när det verkligen gäller har du funnits där. För du är den som ringer (fast jag aldrig svarar), muntrar upp, skickar sms, kommer med Daim och kramar. Drar med mig för att dricka drinkar, skvallrar, berättar, pratar och delar. Hela hösten då jag föll ner mot marken så plockade du upp mig, borstade av mig och bjöd mig på skratt och leenden.
Precis som den första kvällen vi verkligen umgicks. Ettan på gymnasiet, sista veckorna innan sommarlovet, jag ligger hemma i trädgården någon gång på eftermiddagen då det trillar in ett sms "Vitt, rött eller rosé? Vin på Djurgården ikväll." Skulle jag? Knappast, eller kanske? Jag kände dig inte alls men följde med i alla fall. Vi köpte jordgubbar och en chokladcroissant till dig och traskade ut på Djurgården. Det blev starten på en era. En era som nu tar ett litet avbrott då du flyttar till Paris.
Det känns sorgligt, tomt och framför allt förvirrande. Nästan varje kväll har jag ett missat samtal på mobiltelefonen från Emelie Klasson och nu kommer jag antagligen missa alla Skypesamtal också.
Jag har alltid svårt att uttrycka mig när jag verkligen träffar människor men Emelie, det här är ett publikt yttrande skrivet i ord. Du är en bra vän, det är det jag vill ha sagt, du är en fantastisk vän och jag är glad över att ha dig i mitt liv.
Bon voyage!
First impression is everything - Partners in Crime.
klasson packar, part 2.
Klasson har separationsångest - när det gäller skor och underkläder. Hon sitter och fingrar på svarta spetsbehåar och högklackade pumps. Och nyss drog hon en plastpåse över huvudet i ren och skär panik. Nej då, det går ganska bra här. Två glas vin och en middag senare.
19,8 kg. Det kan inte gå annat än bra nu.
klasson packar, part 1.
Men Klasson tycker att det har gått lite för bra - så nu sitter hon och hyperventilerar samtidigt som hon trycker i sig choklad. Fortsättning följer... hah!
bonne nuit.
Så var man hemkommen från franskan. Med Génial 1 stegade jag in på Medborgarskolan och hade nästan tre timmars franska med en urhärlig lärare och inte lika roliga class mates, men vad gör man inte för att lära sig nasala ljud och andra tungvrickningar?
Nu är det dags att slänga mig i sängen med Candace Bushnells One Fifth Avenue och imorgon väntar en ny dag. Med franska plugg och franska prat då det är sista gången jag träffar fröken Klasson på länge. Flickan ska sticka till Paris och lämna oss andra i grådeppiga Stockholm. Eller vem försöker jag lura? Just nu trivs jag som fisken i vattnet med min tillvaro så inget depp här inte!
måndag.
Måndag och inte mycket till nyheter. Har lekt undersökande journalist samt lunchat på L'Angolo. Jag har egentligen inte hängt där sedan jag gick i ettan på gymnasiet men nu när jag jobbar i närheten samt har lediga eftermiddagar så har det blivit ganska många luncher och fikor vid stammisbordet. Det är trevligt.
Ikväll börjar franskan och jag börjar drabbas av prestationsångest. Jag ska läsa en intensivkurs och inhandlade kurslitteraturen i fredags och höll på att tappa hakan över hur fruktansvärt utsugardyrt det var. Och idag så häpnades jag över tidsramen. Jag trodde att jag skulle läsa franska två gånger i veckan i sex veckor men istället visade det sig vara två tillfällen i veckan under tre veckor. Det innebär 6 lektioner allt som allt. Jag ska alltså lära mig franska steg 1 på sex lektioner? Det man lärde sig på två år i grundskolan eller ett år på gymnasiet ska jag banka in i huvudet på tre veckor. Jag kallsvettas redan.
tre ting att älska i januari.
1 & 2. Allt med rosetter - ett bedårande block som jag ska skriva hemligheter och kärlekshistorier inuti samt en klänning från Chicy.
3. Cappucino med skummad mjölk formad som hjärtan och hemliga budskap i koppen.
"Med den här koppen satt Lukas i nästan en timme innan han kom på att han hade glömt Podde bunden utanför affären".
you are such a rock star.
Hedi Slimane
drinkar, dans och stulna orkidéer.
Jag, Klasson och rufsiga blonda lockar.
lördag.
Kvällen igår var riktigt trevlig. Verde e mare med ett glas rött på Italiano och panna cotta till efterrätt. Sedan trippade vi till Dramaten och såg en modern, satirisk pjäs med Brynolfsson i huvudrollen - och han är alltid bra.
Idag vaknade jag av att det regnade ute, mindre trevligt. Så jag och Chris spenderade halva dagen i sängen innan vi tog oss i kragen och åkte in till stan. Det blev fransk/italiensk fika med chokladcroissanter och cappucino innan han hoppade på tåget och jag handlade ett bedårande block och smink på Åhléns.
Planerna för kvällen är att åka ut till Sjöstaden där Klasson har avskedsdrink och därefter dansa mig svettig på Berns och 2.35:1. Fantastiskt!
fredag.
torsdag.
Uh. Massor att göra på jobbet idag men jag fick skriva min första artikel på jobbet och den blev toppnyheten i dagens nyhetsutskick! Jag är mäkta stolt över mig själv måste jag säga. Lunchade i saluhallen och åt fatoushsallad och halloumi wrap. Och efter jobbet trotsade jag snöslasket för att bege mig ut på Söder med Lova innan vi hamnade i Skrapan med varsin kopp kaffe. Nu är grabben min här och vi ska spela Spore. Jag är inte mycket för datorspel sedan mina The Sims-dagar men samtidigt har jag en personlighet som gör att jag lätt bli besatt av saker och ting och jag missar att Spore skulle kunna vara en sådan sak. Hah!
saluhallar och kärlek.
Jag önskar att vi hade fler matmarknader i Sverige och att alla samlades om eftermiddagarna för att hetsigt försöka norpa åt sig den möraste biten oxfilé eller det bästa surdegsbrödet. Istället har vi Coop, ICA och Hemköp som tar död på allt vad mat och kärlek innebär.
looking good, babe?
ohobama.
Jag bloggade ingenting om Obama igår. Egentligen var det väldigt otypiskt mig, särskilt eftersom jag tjatade om karln hela dagen. Jag tittade inte ens på hans tv-sända tal och när han svor presidenteden. Kanske för att jag har mycket att göra, eller ingenting. Hur som helst, jag vet inte, jag känner väl inte det där YES WE CAN längre utan snarare tror jag att Mr. McCain drar sig en suck av lättnad nu i dagarna då Obama har flertalet kriser att medla i och lösa inom den närmsta framtiden. Ja, det måste vara jobbigt att liknas vid Martin Luther King (minus alla otrohetsaffärer) och Jesus själv i dagar som dessa. Under valet räcker det att upprepa sina positiva mantran och le emot kamerorna medan man hytter näven mot skyn. Nu är det andra bullar som gäller. Change.
onsdag.
Eftermiddagen spenderande på kära L'Angolo med Lova som sällskap. Härliga tider!
lika olika lika som bär.
Ibland är vi lika, olika och lika som bär.
hey sexy.
tisdag.
Idag är det Öppet hus på Östra Real och lillebror ska dit och spana i juridiklinjen och bratsen. Både skjorta och bakåtslickat hår hade han innan han traskade hemifrån. Jag hade gärna följt med om inte hela kroppen strejkar. Så nu ska jag lägga mig i badkaret en stund och försöka heala mig själv med alla de beauty-produkter jag tröstshoppade efter jobbet.
mörbultad.
måndag.
Nu är jag dödstrött och ska lägga mig och titta på tv tror jag, för all nervositet har verkligen tagit ut sin rätt. Jag kan knappt hålla ögonen öppna, men samtidigt är det fantastiskt mycket bättre på mitt nya jobb än vad jag hade anat!
ida pyk och ocharmiga modeoffer.
helgen.
I lördags efter mycket klädångest och trassel med plattången så begav jag mig till Sjöstaden för risottomiddag hemma hos Klasson. Då tösen hade bestämt sig att ta det lugnt med alkoholen medan jag trodde naivt att jag skulle kunna truga henne med ett glas vitt vin eller två så tog jag helt sonika med mig en flaska. Det slutade med att Klasson drack en stor flaska Ramlösa och jag hällde i mig en pava vin. Efter flera timmar av fniss, skvaller och allmänt prat så var det dags att ursäkta sig för att åka hem och sova. Vi ringde efter en taxi men till vår stora förvåning så rullade en limousine upp med tonade rutor och en chaufför med öronsnäcka som öppnade dörren åt mig. Jag har ju alltid sagt att jag är en tvättäkta rock star i grund och botten. Så där i den enorma baksätet färdades jag hem genom Årstatunneln in style, så att säga.
Söndagen bjöd på lite huvudvärk men jag trotsade vad min kropp egentligen ville (sova) för att åka in till stan. Medan jag väntade på Klasson på Götgatsbacken träffade jag på Yvan, Facehunter, mitt första möte med karln som ytterst förvirrad behövde hjälp med mobiltelefonen och hade inte "ze camera" på sig. Mitt bleka bakisansikte hade inte velat fastna på bild, så tur hade jag. Därefter hjälpte jag Klasson köpa tidernas sämsta chic-lit innan vi traskade till Östermalm för att fika med Johan och hans flickvän, Emmy på L'Angolo. En hallonpaj och en cola senare mådde jag prima och det var ett väldigt trevligt möte.
Kvällen spenderades promenerandes i Mälarhöjden och fikandes med Vici medan nervositetsfjärilarna fladdrade hej vilt i maggropen inför måndagens nya jobb. Dock väldig trevligt att umgås med Vici, som alltid. Och med andra ord var det en riktig toppenhelg!
lördag.
Fredagskvällen bjöd på huvudvärk, fisk och skaldjurssoppa och Mamma Mia. Lördagen har hittills spenderats ätandes långfrukost och promenerandes vid vattnet. Nu ska jag hoppa in i duschen, välja lite kläder (jag hade inget bangat på stassen här under) och sedan hem till Klasson för middag, vin och skvaller. Därefter får vi se var det bär av!
Foto: Patrick Demarchelier
hejdå jobbet.
meet and greet your friends girlfriends.
I helgen har jag tänkt att fika med Johan. Ni som har följt bloggen har hört ganska mycket om Johan, Joey, ja killen med det förskräckliga morgonhumöret som gick i min klass på Östra Real och bodde med mig när vi åkte till Zakynthos en sommar. Johan är en av mina bästa killkompisar och nu har han skaffat en flickvän. I helgen så är tanken att jag ska fika med Johan och hans flickvän. Det är alltid en viss problematik med att träffa sina killkompisars flickvänner. Självfallet blir jag minst lika glad över att mina vänner träffar fina flickor men jag vill alltid vara the first lady, så att säga. Där i ligger problematiken med vad man ska ha på sig. Självklart vill jag vara smashing. Jag vill alltid överglänsa alla nya människor som jag träffar, och det här är inget undantag. Däremot vill jag inte framstå som blåst, ytlig och avundsjuk. Utan jag vill vara snäll, ödmjuk och trevlig (samtidigt som jag ser ut som a million bucks).
Den preliminära planen är att vi ska ses på söndag. Med andra ord tror inte jag att Johans nya flickvän har någonting att oroa sig för - jag kommer att se ut som ett lik. Ska jag ut och härja på lördag kommer jag med största sannolikhet ha ett hår som luktar askkopp och glasögon samtidigt som jag sitter och pillar i hallonpajen för att slippa ta ett hastigt avsked och springa hem för att kurera min baksmälla.
olivia palermo.
Olivia Palermo, från MTVs nya serie The City är så fantastiskt snygg. Alltid oklanderligt klädd, perfekta lockar och läckra skor. Jag brukar inte ha stilikoner men jag måste erkänna att jag börjar bli smått besatt av Olivia. Om du inte har sett de fyra första avsnitten så tycker jag att du borde göra det, pronto.
fredag.
dress dress dress.
Dags att lägga undan kortet, logga av internet och umgås med min karl. Puss!
what the fuck?
Katie Holmes må ha varit sockersöt i rollen som Joey i den omåttligt populära serien Dawson's Creek. Sedan gick allt åt skogen och hon gifte sig med knäppgöken och scientologen Tom Cruise och resten är allmänt känt. Nu har bilderna från senaste kampanjen från Miu Miu läckt ut och gissa vem som är modell? Oh no. What the fuck.
Nu är jag nästan glad att min darling Miu Miu gick sönder och fick skeppas tillbaka. Katie Holmes är inte Miu Miu någonstans.
oh glorious morning.
onsdag.
Sista dagen med dubbeljobb på länge - så fruktansvärt skönt. Däremot så var det också sista gången Per utbildade mig så på måndag gäller det att visa vem som är den nya redaktionsassistenten. Jag har redan fjärilar i magen. Annars lunkade livet på som vanligt idag. Dödstrött, ganska tragisk matlåda, ny bok, irriterande människor och en fin promenad i Midsommarkransen på lunchen. Nu är det bara att räkna ner till helgen - imorgon kommer antagligen min karl, på fredag blir det lugna puckar och på lördag hoppas jag att jag kan locka med mig Klasson till Piggly Wiggly. Nu ska jag gå och lägga mig, för jag känner att jag kan inte längre stå upp av mig själv!
recension: american wife.
Jag älskar böcker. Det är någonting helt fantastiskt med att när som helst kunna öppna pärmarna och sjunka ner i en helt annan värld. Du kan sitta på tunnelbanan, ligga bekvämt i sängen med en stor kopp thé eller vänta på en parkbänk men ändå alltid försvinna från den värld som omger oss och istället förflytta dig till en annan värld. En riktigt bra bok får dig att glömma allt runt omkring, och får dig att känna med karaktärerna. De allra bästa karaktärer är precis som helt vanliga människor och en mästare på detta är Curtis Sittenfeld. Hennes debutroman Prep fick mig att tappa andan och uppföljaren The Man of My Dreams var inte sämre. I julklapp fick jag American Wife av ovan nämnda författare och i helgen började jag läsa det fantastiska äventyret om Alice Lindgren. En vanlig medelklassflicka som växer upp i Wisconsin. Alice har en stark kärlek till böcker, något som följer henne hela livet och igenom romanen får vi följa henne från barnsben tills hon är kring 60-år. Hur det en dag är att vakna upp och inse att man kanske har begått ett misstag genom att gifta sig med en man som kom att visa sig bli president. Fanns det egentligen någon annan i hennes liv? Annat än Andrew Imhof vars liv fick ett abrupt slut.
Boken American Wife baserar sig löst på Laura Bush liv och min fascination med presidentfamiljen växer enormt under bokens gång. Det är en lågmäld bok, med kontroversiella inslag som beskriver den amerikanska kulturen på ett väldigt precist sätt.
Men det bästa med Curtis Sittenfeld är ändå hennes förmåga att berätta saker för oss, som vi egentligen redan visste. Små och självklara saker vi aldrig tänker på - men när vi läser Sittenfelds ord så blir allt en aha-upplevelse. Det är en fantastisk egenskap. Hennes förmåga att gestalta är oslagbar och det går inte att lägga ifrån sig boken förrän man har läst sista sidan och kan slå igen pärmarna igen.
acne. love. acne.
Den här klänningen var jag så nära att slå till på i höstas när jag hade börjat tjäna ganska bra med pengar och ville ha en nyårsklänning. Dock kändes priset lite väl saftigt, särskilt som jag ska flytta till Paris. Samtidigt finns det en liten röst inne i mig som viskar att jag måste ha fabulösa klänningar i Paris. Och nu är den här fantastiska klänningen på rea. Fortfarande dyr, såklart, men ändock lika fantastisk. Men kanske kanske, kan jag övertala mig själv att skjuta det dåliga samvetet i sank och köpa klänningen.
god morgon.
God morgon världen, det är kallt ute, jag är trött som satan och har ingenting att göra. Dubbeljobbar ikväll också och nu hänger det verkligen på att jag lär mig allt för på måndag gäller det. Ingen mjukstart, ingen startsträcka utan pang på.
Oh happy times, med andra ord!
tänk. känn. slå in i skallen.
Jag orkar inte jobba dubbelt mer. Jag orkar inte lära mig nya rutiner. Vara nervös och ganska så värdelös. Jag orkar inte hälsa på en massa människor vars namn jag måste lära mig. Vem fan är IT-killen? Jag orkar inte jobba dubbelt mer. Jag orkar inte jobba mer alls. Punkt. Måste printa ut orden ovan och bära med mig i handväskan. Måste tjäna dubbelt så mycket pengar, jobba dubbelt så hårt och sedan är det total frihet som gäller.
vogue february 2009.
Bara för att omslaget är så färgglatt så tror jag minsann att jag måste norpa tidningen nästa gång jag besöker en välsorterad butik. Leighton Meester må vara min favorit i Gossip Girl med Blake Lively går inte heller av för hackor.
det kryper i skinnet.
Jag vet att jag må vara en hemsk människa som blir fullkomligt galen av en annan person och att det mogna beslutet vore att helt enkelt inte bry sig, men tillslut är jag trots allt bara en människa.
vacation.
Åh, äntligen har jag lite ljuspunkter att se fram emot. Igår bokade jag flygbiljetter till Paris lagom kring min 20-årsdag för att hälsa på Klasson som då har packat väskan och flyttat dit. Några veckor senare åker jag till Åre för att fira påsk, dricka drinkar, gå på after ski och bränna i backen. Fantastiskt!
let there be morning.
Mina ögon håller på att falla ihop - trots att jag gick och la mig i skaplig tid så håller jag på att svimma av trötthet. Till råga på allt så jobbar jag ikväll också. Suck suck suck. Mycket att göra på jobbet, ovanligt, och jag orkar inte lyfta ett finger. Någon viskade i mitt öra för ett par veckor sedan att varje arbete måste ha ett vilorum för sina anställda. Jag undrar om jag kan lokalisera vårat och gå och lägga mig en stund. Haha. Förhoppningsvis vaknar jag till snart av tonerna av The Moldy Peaches.
smoke. dreams. paris.
Såhär vill jag sitta i min lägenhet i Paris - filosoferandes över livet. Och sedan komma på något spännande, kasta ut fimpen på gatan och springa bort till min skrivmaskin för att sedan skriva hela natten. Jag vill somna med armarna som huvudkudde vid skrivbordet. Vakna av att det doftar croissanter från bageriet nedanför och känna mig en aning stel i nacken efter ännu en natt då inspirationen höll mig vaken. Le. Då sätter jag på mig mina wayfarers och kanske en tunn liten kofta och går ner till stammisfiket för att äta frukost. Och så börjar allting om igen.
bubbelbad, rosa drömmar och lite skräptv.
Nu blir det bubbelbad, ansiktsmask, kroppspealing och body butter. Därefter vankas lite skräptv och hjärteblandning i thékoppen och jag tror att kvällen kommer avslutas med att titta på fina bilder, så som den här ovan.
sonia rykiel x3
Det är rea på Net-a-Porter och här är tre rosetter från Sonia Rykiel jag inte skulle tacka nej till.
måndag.
Idag är det måndag och värdet är tämligen hopplöst utanför kontorsfönstret. Jag har en deprimerande matlåda och ingenting vettigt att göra annat än att fortsätta att läsa i American Wife av Curtis Sittenfeld medan jag utbildar. Oh well, det kunde alltid vara värre. Min bok är fantastiskt bra!
ett kylskåp, en dröm, ett paris.
I Paris är alla lägenheter jättesmå och jättedyra och helt fantastiskt charmiga. I Paris hoppas jag att jag äger hundratals fantastiska skor och har ett mintgrönt kylskåp fullt av cupcakes, tårtor och skor. För i när lägenheten är liten så får det där med mat stryka på foten - istället får man förvara allting sött i sitt lilla mintgröna kylskåp.
söndag.
Idag har det varit som söndag är mest. Vaknat, ätit långfrukost, åkt hem till Stockholm, målat naglarna och ligger nu i sängen och funderar på vilken film jag ska se. Antagligen något halvkasst, som vanligt om söndagarna.
Juergen Teller for Marc Jacobs
lördag.
utlämnad.
Det värsta är att sådan här sker flera gånger varje år. The Patriot Act och såvidare. Att plocka bort människor från jordens yta på grund av svaga misstankar. Guantánamo eller värre. Journalisten i mig skriker och jag vill egentligen sätta mig och författa en argsint krönika om ämnet, men det är redan sagt även om det tåls att sägas igen. Vissa åsikter kan man inte framföra tillräckligt med gånger. Men tack herr Clinton och 11 september i och med Bush-administrationens Extraordinary Rendition, för att det numera är så lätt att plocka bort människor från jordens yta.
i could love you forever.
Lanvin, please be mine
fredag.
Förhoppningsvis blir det lugnt till kvällen och imorgon har jag en dejt, puss!
welcome.
mina fem bästa köp år 2008.
Min fantastiska päls - efter att ha varit på jakt efter päls i flera år så slog jag äntligen till på en fantastisk rävpäls från Judits second hand. Tillverkad i Sverige och så gott som oanvänd utan att kosta mig allt jag äger och har. Först och främst är det ett fantastiskt köp för att den är så varm men även för att den passar till nästan allt.
Prada, oh baby Prada - skor köpta i Las Vegas för halva semesterbudgeten men ändock på rea. Det var rea över allt i Las Vegas och jag svepte igenom alla department stores och provade Christian Lacroix, Christian Louboutin, Manolo Blahnik och Jimmy Choo innan jag föll pladask för mina Pradas. Fantastiska skor att ha på middagar och mingelevents men knappast något att gå ut och röja sönder på Berns.
Den perfekta koftan - Santa Monica innebar mest bad och power walks på stranden men även en del fantastisk shopping, bland annat den perfekta koftan i merinoull från J Crew Handgjorda glasknappar, fina detaljer och perfekt passform.
Svenskt är bäst - Carin Wester-tröjan köptes på hennes utförsäljning i höstas och har följt med på middag, viktiga möten och ut för att dansa. Värmer om vintern utan att för den delen tappa passformen eller utseendet.
Lux - Urban Outfitters har många fina saker men deras absolut bästa märke måste vara Lux. Jag har två fabulösa plagg från märket och den här godbiten till klänning fick följa med på studentskiva, slutskiva och hela sommaren. Vinfläckad, rökinpyrd och inpregnerad med fina minnen var den en fin kompanjon under våren 2008.
Jag skulle definitivt ha listat min vackra ex-Miu Miu men eftersom den gick sönder gång på gång och till slut fick åka tillbaka till hemlandet Italien så får den inte vara med, men det var fantastiskt så länge det varade.
saker som du bara trodde hände på film.
Ja, jag sitter och fnissar för mig själv på jobbet.
en lite piffigare vardag.
old memories, new shoes.
När jag var liten och gick på kalas så fick vi alltid med oss en polaroidbild hem. Ofta de små bilderna med rundade kanter och klister på baksidan, lika stora som porträttbilderna man fick efter skolfotograferingen. Alla flickor hade våfflat hår eller stora rosetter och pannlugg, pojkarna var ofta välkammade (om bilden togs innan lekarna hade satt igång) och jag bar alltid gigantiska prinsessklänningar. Inte för att jag tyckte om spets, volanger och rosa speciellt mycket utan mer för att pappas vänner hade en faiblesse för att köpa saker till den först födda. Jag har fortfarande en viss plats i hjärtat för polaroidbilder och kommer säkerligen alltid ha det.
ibland jobbar faktiskt mina hjärnceller.
Ibland är jag allt bra teknisk, men det händer väldigt sällan. Idag har jag dock lyckats ladda ner ett inte så lagligt nerladdningsprogram av den rang att sjömannen i mig ropar Skepp O'hoj! (hint hint), administrerat om alla mammas iPhone-kontakter genom att skapa ett fejkat mejlkonto och stoppat in en massa hemliga koder i min blogg. Woho! Allt som oftast känner jag mig som en dum blondin när det kommer till teknik men om det bär av på den här vägen kommer jag kunna koda och kryptera på nolltid!
vänner och pengar.
Till mitt nya projekt som ja, ni alla kommer se tillslut, behöver jag hjälp. Jag pratade en stund med en vän idag som jag behöver hyra in och då kom frågan om pengar upp. Jag vill betala men min vän lät en aning osäker kring den frågan. Då ingen av oss är direkta företagare så känns en offert på mailen överseriöst men jag vill betala en rimlig summa. Inte en kopp kaffe utan det faktiska värdet av min väns tjänster.
Men vänner och pengar går inte ihop - det ställer mest till problem, även när vi båda vill så väl.
shantaram.
nothing.
när hjärnan tar semester.
who are you?
i like the look in your eyes.
Bild: Mr. Slimane
årskrönika 2008
Så kom tillslut år 2008 som skulle förändra oss, och vårt liv för alltid. Det må låta pretentiöst men det var precis så det skulle bli, och jag tror att vi alla kände det på oss.
Precis som vanligt så startar alltid det nya året med champagne, läskiga raketer och ett dunkande huvud morgonen efter - det kom inte att bli ett undantag då vi vaknade upp den 1 januari år 2008 men det hindrade oss inte heller från att fortsätta i samma stil praktiskt taget hela vårterminen. Redan efter fyra dagar befann vi oss på East med drinkarna i högsta hugg, utom Klasson som av någon anledning fick för sig att bli nykterist (lycka till! sa vi andra). Januari fylldes med födelsedagsfester, onsdagsutgångar, talangjakt och ganska många lediga dagar. Sista terminen i trean såg ut att bli lätt, men riktigt så blev det väl inte för oss alla.
Under februarimånad började projektarbetet hänga allt tyngre på våra axlar men fick fortfarande vika undan för alla födelsedagar och kalas. Det var sol och alla var glada, vi fixade med saker kring studenten och jag pussade mycket med min pojkvän då det var månadsdagar, alla hjärtans dagar och kärleksdagar. Under mars månad valde jag att skippa en resa till Åre med familjen för att stanna hemma och skriva noveller. Det var mycket blod, svett och tårar som rann under den veckan. Jag skrev så att fingrarna glödde, slog huvudet i väggen då inspirationen tröt och tog med mig datorn till MUF Uppsalas Stämma för att totalt strunta i motioner och framföranden utan jag satt och redigerade noveller istället. Kalenderbladen fylldes av jobbiga måsten men det blev några avbrott så som Kent i Nyköping och SPA-dag på Centralbadet. Och så fyllde jag 19 år. En ganska värdelös ålder att fylla men födelsedagens spenderades i ett soligt Åre under påsklovet tillsammans med Chris som vurpade i backen halva dagarna och min familj.
I april ökade vi tempot och jag slutade upp med att slira på gatorna för att helt fokusera på att lapa solljus och studera tills ögonen blödde. Studentskivorna började komma igång i slutet av april och under en hel vecka så drack jag vin på studentskivor och rymde till Paris (älskade Paris) med mamma för en weekend med shopping, goda middagar och bakelser på Café de Flore. April avslutades med dunder och brak då vi alla fick sätta på oss våra studentmössor och sedan stack jag till Uppsala och struntade helt i skolan. Ja, sedan projektarbetet hade lämnats in så glömde jag min kalender hemma och stängde av telefonen. Jag befann mig i Uppsala, drack vin i parker här hemma och tog sovmorgon när jag tyckte att det passade. Väldigt olikt mig, med andra ord.
Den 2 maj höll JO3 sin studentskiva på Frans August, något vi hade oroat och våndats mycket över men slutresultatet blev bra - trots att vi nog inte minns så mycket. I maj pimplade jag vin hos Klasson, hade reunion med mina Stockholms Pinglor, gick på en vikingafest och dansade Stora Elevshowen med Lasse Kühlers på Vasateatern. Tre föreställningar, 15 år av dansande och timmar i logen - så var allt över. Jag lade dansskorna på hyllan, linkade iväg med mina trasiga knän och grät en skvätt vid Norra Bantorget. Hela min skoltid har jag dansat men nu valde jag att sluta. Det var jobbigt, hårt men så här i efterhand ganska bra tror jag.
Till sist kom det vi alla hade längtat efter - studenten! Dagarna innan hade vi förberett oss med att ha ledigt från skolan, ligga i Humlegården alla vänner tillsammans och äta hallonpaj. Det behövdes för studenten tog musten ur oss alla. En fantastisk dag som jag helt ärligt kan säga är den bästa dagen i mitt liv men efteråt var det svårt att återhämta krafterna. Jag började jobba direkt på Nordea Finans och när jag en dag tog halva dagen ledigt från jobbet för att gå på skolavslutningen på Östra Real så insåg jag att jag redan hade gått vidare. Jag trodde att jag skulle ha svårt att släppa Östra Real, mitt Östra Real. Men när jag stod där vid klassrummet så kändes det att jag inte längre hörde hemma där, jag hade redan tagit nästa steg i livet.
Mellan timmarna på Nordea så gick jag på Håkan Hellström, drack lite vin hos Lova och firade sedan Chris födelsedag innan vi åkte till Dalarna för att fira midsommar med min släkt. Där efter var det bara att vända hem för nästa konsert, Thåström och Kent på Zinken i sommarnatten. Ljuvligt. Sedan blev det ett smärtsamt uppbrott då både jag och pojkvännen flög till USA, han till östkusten och jag till västkusten. Resan var fantastisk på alla sätt och vis. Phoenix, Grand Canyon, Las Vegas, San Francisco, Los Angeles och San Diego. Road trip, shopping, galna upptåg och fina kvällar.
Så kom jag hem och det gjorde lika så hösten. Jag började jobba på SIR där även Klasson knegade och snart insåg jag att jag var helt fel ute. Jag sålde på bra, kämpade hårt, men jag fick alla möjliga typer av stressymptom. På väg till jobbet kunde jag få för mig att hoppa av tunnelbanan och rymma, jag fick ont i magen, migrän, såg dåligt och det värkte i bröstet varje dag. Jag och Johan instiftade Onsdagar med Bella & Johan för att återföra lite glädje in i hösten men det gick inte så bra. Några fina onsdagar hade vi allt, men det rann snart ut i sanden. Alla vänner splittrades och jag kom allt mer att bara umgås med Klasson och vänner i Uppsala. Jag började skriva mer för Forum Magazin och började träna på Sats i ett försök att återföra någon form av livskvalité. Till slut fick jag nog av allt och sade upp mig - det var ett av mina bästa beslut här i livet. Visserligen blev jag arbetslös i drygt en månad men jag ströjobbade och frilansade under tiden och klarade mig ganska bra. Jag gick på två biopremiärer, gick ut och dansade, tog upp kontakten med gamla vänner och vips hade jag fått ett nytt jobb, ja, två jobb till och med.
Så i december jobbade jag mestadels, var ute och svirade med Klasson på Berns och avslutade hela året med att vara nöjd. Jag lyckades bra under 2008. Jag gav ut en novellsamling, gick ut gymnasiet med 19,3 i snittbetyg, tjänade en massa pengar, köpte fina saker och lyckades bra i mitt privatliv också.
Nu väntar 2009. Jag börjar ett nytt spännande jobb den 19 januari, ska läsa franska på Medborgarskolan inför hösten då jag flyttar till Paris, älskade Paris. Det kan inte bli annat än bra.
ingen lågkonja i nk-land.
Sedan traskade jag, Klasson och Jade runt på stan, köpte lite annat och nu sitter jag här hemma. Huvudet dunkar fortfarande en aning från gårdagen och nu vaknas födelsedagsmiddag för mammi och sedan blir det tv-kväll för hela slanten. Imorgon blir en tung dag. Först 08-17 på mitt nuvarande jobb och sedan ska jag till nya jobbet kl. 18 för att få en genomgång av den nuvarande redaktionsassistenten. Inte nådigt med andra ord!
new years, the final part.
Som ni kanske ser och har sett så hade jag en fantastisk nyårsafton med mina nära kära och en aning bekanta!
måndag/tisdag/what ever
emelie om att åka på finlandskryssning
Dags för buffén/buffen där det här lassas på mängder av "lyxmat" som räkor, pommes och rostbiff. Det skålas vilt med gratisvinet tappat ur kranar och en och annan spikfrilla syns nu halvliggandes i sin stol med en synlig prilla under läppen. Dags för karaoke där Backstreet boys blandas med favoriter som My heart will go on och obskyra svenska band som Arvingarna och Lasse Stefans. Kvällens höjdpunkt är en avdankad Elviskopia man hittat på charterorter så som Ayia Napa och Alanya som kvällen till ära framför klassiker iklädd tajt guldoverall, frenetiskt skakande på höfterna.
Dags för schteket på dansgolvet med rökpuffar, blinkande lampor och discokula. Här kan Klasson verkligen föreställa sig hur folk dansar precis som i Viking Line-reklamen, helt crazy av alla Smirnoff Ice med armarna vajandes högt över huvudet. Någon timme senare kräks folk kors och tvärs i trappor och korridoren medan en och annan drar hem sitt läckra ragg från dansgolvet ner till C-hytten, under vatten. På morgonen anländer färjan till Helsingfors där någon enstaka tapper själ lämnar båten för lite sightseeing i muminstaden. För alla andra återstår bara ångest som tex kan bestå av att man vaknar upp bredvid någon i fula kalsonger med hår på magen som ligger med sur andedräkt, utslagen bredvid en i C-hytten, under vattnet. Vid resans slut släpar sig alla av båten med väskan full av taxfreeöl och en och annan könssjukdom. Ölen beslagtas i tullen men ångesten får de leva med."
Citerat av Emelie Klasson, djupt filosoferande en månadagskväll med en halv flaska vin i magen.
det där med att jobba...
Det finns trots allt flera bra saker med mitt jobb men det bästa är antagligen stämningen. Inte som på SIR där det var halshuggning om du fnissade vid fel tillfälle utan här pratar alla, skrattar alla och fräser åt idiotiska kunder. Det är ganska upplyftande i min gråa vardag.
måndag.
Och när vi ändå talar om vänner - jag har en dejt ikväll med den här fina fröken!
new years, pt.2
helgen.
Lördagen startade med att jag sov bort större delen av dagen, åt långfrukost och packade. Sedan åkte jag och Chris in till stan, köpte en fantastisk svart liten trasa som andas Acne till mig och därefter mötte vi upp Eriksson/Notrica-familjen för att se Nötknäpparen på Kungliga Operan. Fantastisk balett måste jag säga! En lång bilresa till Uppsala senare avrundade vi kvällen med att äta hummersoppa, havskräftor, revbensspjäll och hemmagjord glass. Champagne och muscatvin till det.
Idag har jag promenerat i ett vinterkallt Uppsala, ätit en marräng för mycket och tagit tåget till Stockholm. Här hemma har jag förätit mig på fetaost och lekt vuxenduktig och bokat in mig på en franska intensivkurs på Medborgarskolan med start 26 januari. Resterande av kvällen blir framför tv:n eller i badkaret känns det som, men vad gör det, det är precis så man ska spendera söndagkvällar. Puss!
det här är jag och min vän klasson - vi är allt som oftast ganska fantastiska tillsammans.
fredag.
Dagens sanning är att jag är enormt shoppingsugen. Jag behöver en svart liten trasa och ett par ankelboots från YSL. Notera: inte vill ha, utan behöver. Ha, mitt saldo på spenderarkontot tycker inte samma sak. Oh well, vi får se hur det blir.
ny dag, nytt år.
Nu ska jag väl jobba lite och försöka fokusera på att överleva.
nyårsafton 2008.
