ISABELLE

Det ljuva livet fortsätter. Dagens enda lektion spenderades på Östasiatiska museumet på Skeppsholmen. Efter vi hade studerat lerkrukor i en timme satt jag och flickorna i gröngräset och pratade. Sedan traskade vi vidare in mot stan, lunchade på Sawadee och därefter gick jag runt Djurgården med My. Det är så härligt att vara helt fri att göra vad man vill, särskilt när solen lyser ute. Sedan gick jag visserligen på anställningsintervju samt vaccinerade mig. Det var lite mindre mysigt.

Imorgon är det bal på Lidingö Sjövilla. Det ska bli fint. Därför ska jag nu lackera naglarna prinsessrosa och passa på att njuta lite extra. Det finns inget som får människor att se så vackra ut som just lycka. Puss!

Foto: Annie Leibovitz for Vogue

Idag mår jag bra. Jag har ätit frukost i solskenet med morgontidningen och nu ska jag småtitta lite på House och sedan svida om till något finare än slappis t-shirt och pyjamasshorts. Det är trots allt soligt ute, jag är ledig ett par timmar till och det spritter i benen. Promenad och glass tror jag bestämt att det blir när pojkvännen dyker upp i Stockholm.

Ikväll är det föreställning, sedan har Lova en tillställning hemma hos sig!

För tre minuter sedan kom jag hem efter ett dansrep på Vasateatern från kl. 16 i eftermiddags. Men imorgon är det premiär, då smäller det! Nu ska jag försöka äta middag (nattmat?) och duscha innan jag får hoppa i säng. God natt!

Jag minns inte ens vilken dag det är. Är det onsdag? Jag har för mycket på hjärnan för att minnas, eller ens försöka minnas. Det enda som betyder något just nu är att klara helgen. För då smäller det, fina läsare. Då snurrar jag runt på scenen på Vasateatern. Det är nämligen Lasse Kühlers Stora show. Därför bloggar jag dåligt, och därför har jag dansrep hela kvällarna.

Idag var det en fin dag trots all stress. Vi var på Historiska på morgonen och låtsades titta på guldmynt men vi skvallrade mest, som vanligt. Sedan var det flakmöte och på eftermiddagen var jag hos fotspecialisten och fick mina sexiga inlägg. Därefter var det dans dans dans. Som vanligt alltså.

Något som inte är som vanligt är att ni anonyma läsare bakom datorerna börjar springa på mig i verkligheten. Inom loppet av en månad har jag/Chris träffat på två av er, båda i Uppsala. Spännande värre. Så ni, min fina lilla läsarskara, ni får gärna titta in i kommentarsfältet och säga "hejhej!" så jag vet om att ni finns. Det blir roligare så och mindre läskigt. Självfallet är det kul att ni vet vem jag är, och att ni faktiskt orkar med mitt tjat, men lite läskigt då jag inte har någon aning om vem just du är. Så hälsa! Jag är inte så farlig som jag ser ut...

Måndag igen, men det var inte lika farlig när jag vaknade utvilad bredvid Chris imorse. Inte farligt alls faktiskt. Två inställda lektioner och sovmorgon. Jag hann även bli fotograferad av My i Humlegården till hennes fotoprojekt innan jag kilade till religionskunskapen och läste om Kristendom för ateister. Ganska spännande titel i alla fall. Sedan snurrade jag runt på stan ett par varv och letade pjucks till studentbalen. Vidare till sjukgymnasten där jag fick en massa nya övningar och lite beröm.

Dagens nyhet är definitivt att min älskade Thåström lirar fyra gånger i sommar på med turnén "Nästan akustiskt". Passade på att boka biljetter till superspelningen på Zinkensdam den 28 juni då han spelar tillsammans med Kent. Missförstå mig inte nu. Jag gillar Kent, mycket, men tillsammans med Thåström? Absolut inte. Kent är ingenting annat än ett par gnälliga grabbar jämfört med Thåström. Men det får duga. Annars så bränner pengarna på bankkontot och jag vill gärna hinna se hans spelning i Köpenhamn också. Det vore fint att dricka öl, dansa sig svettig och lyssna på Thåström med Ellie i Danmark. Det bör noteras att nyheten om de fyra konserterna gjorde min dag!

Nu ska jag fortsätta läsa Naomi Klein innan ögonlocken får sänka sig. Puss!

Det var en ganska turbulent skoldag det här. Vi diskuterade Sartres existentialismen och förutom det intressanta politiska sidospåret det gav upphov till så utlöste det även en rejäl framtidskris. Hyperventilerande fick Johan försöka skrika på mig tills jag blev lugn ute på skoltrappan. Den pojken har fina metoder han. Fortfarande skakis höll jag mitt svenska c-tal som gick bra. Det brukar alltid gå bra men trots det är jag alltid nervös. Jag tycker så mycket bättre om att föra mig i skrift.

Nu sitter jag i solen, äter passionsfrukt och sippar coca-cola. Det är fint. Det här blev årets första bikinidag. Jag gräver ner tårna i gräset och bara njuter. Snart kommer Fabi förbi med ett par boxar vin inför kvällen hos Klasson och sedan ska jag äta en god middag. Det här ser ut att bli en alldeles fantastisk kväll. För vad är bättre än kvällar i goda vänners sällskap?

Jag är så trött. Jag känner mig mest som en heliumballong som någon stuckit hål på. Långsamt singlar jag ner mot marken. Och jag har ingen aning om varför jag känner mig så. I skolan är det mest frid och fröjd faktiskt. Särskilt idag då vi traskade omkring med studentmössor på huvudet. Det kanske är slutspurten i skolan, framtidsångest och knäproblem som framkallar min extrema trötthet, vem vet.

Nu längtar jag till helgen. Chris ska åka till Skåne och det är väldigt tråkigt men för att slippa känna mig ensam och övergiven har jag ett fullspäckat schema. Imorgonkväll ska jag pimpla rosévin i Sjöstaden hos Klasson på hennes terrass. På lördag ska jag leka i gröngräset då det är SP-reunion och sedan dricka lite mer vin, lyssna på fjortistechno och drömma sig tillbaka till när jag, Josse, My, Soffi och Vici faktiskt bara var fjorton. På söndag är planen att kurera mig samt skriva ett frilansjobb. Ett tajt och spännande schema med andra ord!

En kort novell skriven på ren impuls. Jag brukar aldrig publicera här, men idag gör jag ett undantag.

Valborg är alltid ungdomar, ungdomar överallt. Vi hade samlats i parken med mellanöl och jordgubbar. Någon hade en flaska mousserande och jag kedjerökte Vogues. Långsmala och vita mellan mina smutsiga fingertoppar. Jag blåste rökringar och frös inte det minsta om benen trots att det bara var sista april.

Jag fick solen i ögonen och nös. Det var ljust överallt och jag tror att du kunde se igenom min vita sommarklänning. Tillsammans med mina bara ben, lätt brun nu efter flera timmar i solen, så skrek hela skapelsen lycka. För kan man vara annat än lycklig när man halkar runt i gröngräset med en rosa prinsessbakelse i magen och bubblande hallonsoda i blodomloppet? Jag trodde inte det då i alla fall.

Du föll rakt in i mig och tillsammans tumlade vi ner för backen. Du fick gräsfläckar på din t-shirt och jag fick en massa skräp i mina lockar. Sedan pussade du mig på munnen och skrattade. Där låg vi längst ner vid Vita bergen och pussades tills det inte fanns någon morgondag. Åtminstone trodde jag att det var så då. Istället var det nog mest ungdomar, ungdomar överallt. Tomma burkar med mellanöl och tårar. Det var så jag fick det berättat för mig i alla fall. Fast just då upplevde jag det bara som ren lycka.

Du var klädd som en matros med hatt och allt. Det enda jag saknade var en vit tamp så jag kunde knyta fast mig i dig, eller kanske en flytboj när det börjar storma inom mig. Du ropade "Skepp o'hoj!" och dundrade ner för klipporna. Ända fram till elden som på kvällen smög fram.

Det var så mörkt. Jag stod lutad bakom trädet med elden i ryggen. Jag kunde se flammorna dansa i dina ögon där du stod nära mig och andades öl och cigaretter, ungdomar, ungdomar överallt mot min ömmande hud. Jag vågade inte röra vid dig men jag andades alldeles för tungt. Tillslut rörde du vid mitt kindben, min matros och sedan nuddade dina läppar mina. Jag slöt ögonen och befann mig i elden. Varmt utanpå och inuti. Nerverna under huden kan inte avgöra om man känner saker utanpå eller inuti kroppen. Men jag vet att jag bar mitt hjärta kring halsen den kvällen. Det dunkade och blödde. Du log och tog hand om det en stund. Lånade det för kvällen och pantsatte ditt eget för att ha råd med insatsen.

Det var barr som stacks och ett lakan som luktade unket. Jag vaknade av att det var varmt och du låg och sov klibbandes intill mig. Vi var hemma hos mig. Alla mina puderrosa skor stod uppradade invid sängen och tusentals minnen hängde i garderoben. Naken hud saknar spår av det förflutna och jag tog på mig din matroshatt och gick ut i köket. I din vita t-shirt rökte jag första cigaretten under fläkten och satte på kaffe. Framtiden väntade innanför kylskåpsdörren och jag log. Det var den första maj och utanför fönstret var alla fanor röda.

Det är inte alltid så lättsamt och lättjefullt att vara student. Det slog mig nyss under ett samtal med Klasson att det är hela tiden så mycket som ska fixas under studenttiden. Det ska bokas flak, ordnas studentskivor, betalas olika räkningar till höger och vänster och där emellan ska man hinna sjunga om studentens lyckliga dagar och hinka champagne. Egentligen borde det inte vara studenterna som ska ta ansvar för allt skoj som ska ordnas. För nu, när det är tusen saker som ska fixas så ringde Klasson och meddelade att ingen, absolut ingen, kunde följa med henne på det sista flakmötet. Hon precis som jag känner för att bara släppa allt. Ansvar är kul i en lagom mängd men att alltid behöva bära en hel klass på sin rygg är tungt och tröttsamt. Om jag inte hade ett sådant enormt kontrollbehov skulle jag gladeligen strunta i att ordna studentskivor och flak. Det skulle ändå vara roligt att se klassens snopna min när det inte blev varken skiva eller flak.

Två fixarflickor som knappt hunnit bejaka sin ryckande rosénerv eller andas mellan alla möten och trassel. En gång i tiden var vi oskuldsfulla ettor som allra helst drack vin på Djurgården och fnissade åt allt ansvar.

Det är så otroligt mycket söndag idag. Efter massor av studentskivor, en weekend i Paris och nu långhelg så känns den här söndagen så enormt jobbig. Det vankas plugg, plugg, plugg och så kommer hela veckan se ut. Där emellan ska jag försöka klämma in lite jobb och möten. Det känns riktigt tungt just nu. Men något som i alla fall piggar upp är att jag och Josse (lite med Kevins hjälp) slog ut Chris igår när vi lirade Risk!

Oj hjälp! Ingen hade förvarnat mig om att studenttider var så stressigt. Igår när jag och Chris hade släpat oss hem från Uppsala var det bara att slänga i sig lite grekiskt och sedan kila över till Lova för att göra bildspel och fixa med bordsplacering. Idag har jag bus:at och målat naglarna chockrosa inför ikväll. För då mina vänner, går JO3:s skiva av staplen på Frans August! Världens bästa klass ska festa ihop, det kommer bli tipptopp!