ISABELLE

Hm. Idag var en ganska dålig dag. Huvudet sprängde, linsundersökningen var läskig och jobbet sög. Men jag och Klasson åt lunch på Pong i alla fall. Jag älskar Pong. Jag skulle kunna äta mat där dygnet runt. Hade min lunchrast varit längre hade jag antagligen ätit tills jag kräktes. Så gott är det på Pong.

Mycket musik i öronen idag. Jag kom fram till att Time to pretend med MGMT måste vara det bästa jag har hört på länge. Mainstream-indie, om det ens är ett ord, men det gör ingenting alls. Jag är ändå inte så svår och krånglig. Men det bästa med låten är definitivt texten. Det är Bret Easton Ellis i musikformat. Det är sex, drugs and rock n' roll (dock inga psycho killers) och är precis någonting som jag skulle vilja skriva. Dock skulle jag nog skruva på det lite mer, få en annan vinkel men essensen är den samma. Jag försökte förgäves hitta en bra bild som skulle illustrera allt, men det skulle antagligen vara något Vice-liknande eller helt enkelt taget ur Hedi Slimanes fotodagbok. Det är fint det.

Nu är jag stolt över mig själv. Efter flertalet emotionella hårddiskkraschar i mitt liv så har jag äntligen börjat göra en back-up. En svart klump stoltserar nu i mitt rum, och till denna klump för jag just över mitt liv.

Istället för en dubbelgångare har jag en namngångare, en namne. På Englas begravning framfördes "My heart will go on" av Sol Höglund och tada (!) Isabelle Swahn. Tittade nyss på Youtube-klippet och vi är inte det minsta lika, men jag blir lite förbluffad ändå. Jag har alltid trott att jag har varit ensam om mitt namn med stavning och allt.

Frihet. After-work vin. Casanova. Kräftor. Lugn.

Ibland är livet som en karusell. Vissa brukar kalla det för bergochdalbana men karusell är mer passande. Det går så långsamt tills det spårar ut. Musik och pastellfärger. Döda plasthästar och sittvagnar dragna av giraffer som tappat färg. Livet är som en karusell. Du vet aldrig om du blev besviken.

Det går fort nu. Vi dansar och svetten lackar. Det rinner längs ryggraden och ditt hår är blött i nacken. Ecstasy och billig öl. Vi blandar och rinner längs väggarna. Musiken pumpar i blodomloppet och när vi kommer ner på jorden igen delar vi en cigarett utanför huset och sluter ögonen. Det är månförmörkelse och du viskar att du alltid kommer att älska mig. Kärlek är lika sällsynt som när fullmånen försvinner. Inga varulvar jagar ute i natt.

Det är grått. Alla pastellfärger har för länge sedan flagnat bort och du dricker ljummet te. Tepåsen från Lipton vägrar att dra i det ljumna varmvattnet men vi har tappat bort alla kastruller och din kopp och de tepåsarna du tagit från jobbet är det enda som finns på söndagarna. Molnen utanför fönstret ser ut som sockervadd. Jag försöker rulla en cigarett men mina armar låter mig inte släppa taget om soffkanten. Att hålla sig upprätt är ett heltidsjobb.

Det är försommarmorgon. Ljuset spelar över väggarna och jag jagar solkatterna med blicken. Du ligger naken under ett lakan och dina ögon rör sig under ögonlocken. Det mörka håret mot kudden och jag planterar en puss på din kind. Om två timmar kommer du att vakna, det kommer att vara varmt ute då, och dricka kaffe på bit med mig i köket. Det är fint om mornarna, sommar och ljust. Vi kommer att packa en cykelkorg med baguetter och ge oss ut i skogen. Där är det svalt och du kan höra dina tankar igen.

Det går lite för snabbt nu. Du blir åksjuk och vill hoppa av men vi har betalat fem kronor var för biljetten och det ambulerande tivolit är från Polen och ingen talar svenska. Jag försöker gestikulera i farten och ropa till mannen i båset att stanna till. Du kräks bakom popcornbåset efteråt och jag klappar dig på ryggen medan pojkarna i parken dricker folköl.

Jag spelar dragspel. Jag vet egentligen inte hur man gör. Som med det mesta här i livet, men vad gör det? Jag försöker härma barndomsminnen och drömmer om plasthästar och ser hur det snurrar. Mitt dragspel är skevt och vill inte det jag vill. Istället drömmer jag om snabba åkturer och utsläppt hår som fladdrar i vinden. 

Dina läppar snuddar vid mina. Som i förbifarten och jag ryser och drar dig till mig. Det är helt tyst nu. Det är över nu och allt är stilla. Både du och jag vet att det finns ingen återvändo. Det dammar runt omkring oss. En biljett kostar bara fem kronor till men du har hål i dina byxfickor.


*

Det är spontant och skrivet på fem minuter.

Jag glömde berätta, jag träffade FRA i helgen. Det var ungefär som jag trodde.

Ja, rubriken symboliserar ungefär hela helgen. I fredags var det poolparty hos Pao. Det var mousserande och snittar. Världens mest underbara cheesecake och en uppblåsbar elefant. Sedan blev det body shots och drama. Men det var en trevlig kväll. Massor med människor, många som jag aldrig träffat tidigare men hade väldigt roligt tillsammans med. Lagom varmt på kvällen att jag kunde ha jumpsuit och bara ben utan att frysa ihjäl.

Lördagen var fin den med. Vi strosade på stan, fikade medan Billy jobbade och hörde Cemil berätta galna berättelser från kvällen. Därefter köpte vi Brännvinsost och åkte hem till Gustav för kräftskiva. Klasson och Gustav hade köpt hattar, fixat kräftor och gott att dricka. Så i den lummiga trädgården satt vi halva natten och lyssnade på musik och pratade om cancer. Ja, både om kräftor och sjukdomen. Därefter blev det snabba vodkadrinkar, sotade ögon och Iggy Pop. In mot stan och Platina. En öl, lite mingel och sedan ganska tidig hemgång.

Idag har jag sovit, sovit och varit på konfirmationslunch där jag åt värdfolket ur huset. Puss!

Jag är helt utmattad. Det här jobbet är ansträngande, krävande och gör mig totalt utmattad och vrålhungrig. Oh well, jag sålde idag också så det var värt det i alla fall. Däremot är lusten stor att shoppa upp alla pengar (redan innan lönen har kommit) då det finns allt för mycket fint ute. Dock är det klädkod på jobbet och jag har inte allt för mycket propra kläder att bära. Jag längtar till helgen. Riktigt mycket. Imorgon är det bara några timmar och sedan bär det av till Uppsala för Marias Lyckofest. Förhoppningsvis hinner jag träffa My innan också. Och på lördag är det drinkbjudning hemma hos mig för mina fina (ex)Östra Realare! Det ska bli en finfin helg med andra ord!

Life of a working class hero... var det ja. Idag var det faktiskt ganska bra. Alla vi nybörjare sålde nästan direkt och jag tror att vi imponerade lite på omgivningen. Det firade jag med thaimat och sedan "Onsdagar med Johan och Bella." Jag tror att det är ett vinnande koncept. Vi kommunicerar lite halvmystiskt via Facebook och sedan hoppas man på att den andra dyker upp på mötesplatsen. Idag ringde Jade och följde med. Så det blev Johan, Bella och Jade på Melanders med öl och vitt vin. Det var väldigt fint och mysigt. En snabb after work. Det låter så seriöst att jag får gåshud. Jag har till och med kavaj och kjol på jobbet. Jag tror att jag håller på att bli vuxen i smyg. Men hur som haver, "Onsdagar med Johan och Bella" var en bra grej och jag hoppas på fler sådana ljuspunkter i mina veckor!

Nu: House, hallonglas och sängen.