nu byter vi plats; följ med mig!
I och med att jag flyttar till Paris tidigt tidigt imorgon bitti så byter vi också blogg. Nu lämnar vi den här bloggen, åtminstone för ett tag för att leka i ett nytt format. Från och med imorgon så ska jag försöka lära mig prata franska, dricka rödvin i min lägenhet, skriva tills fingrarna blöder och dansa tills solen går upp om morgonen. Följ med mig! Vi ses på ohsoparis.blogspot.com!
söndag.
lördag.
du och du och du och jag och du.
och ibland gör det så jävla ont att jag bara vill gräva ner mig under alla kuddar och sluta andas för en stund.
torsdag/fredag/vad du vill.
Vi hann inte riktigt höras igår för det var så fullspäckat schema att jag inte hann andas eller riktigt slå mig till ro förrän efter midnatt. Men; stressfrukost i Uppsala, tågjäktande till Stockholm, en sadistisk tandläkare som försökte slita loss mitt huvud från halsen, en trött frisör som gav mig en trött frisyr, hem till Josefine för att mellanlanda innan jag drack öl med Sebastian, även kallad basisten, och gjorde en ytterst trevlig men lite konstig intervju. Sedan fick jag äta knäckemackor hos Josefine till middag för middagstiden var för länge sedan förbi och till slut hamnade jag i en taxi på väg hem. Det var en omtumlande dag igår, men fin på flera sätt. Ja, det var fint.
Idag ska det fixas och trixas med en hel del inför Paris och annars ska jag försöka klämma in en kopp kaffe med Elisabeth när hon har lekt doktor i tillräckligt många timmar på KI. Puss.
onsdag.
lördagen i bilder.
I lördags firade jag och mina vänner att jag ska flytta till Paris och vi startade hela morgonen i solen på Kungsholmen med frukost på Petite France. 
Om man bor i huset så kan man få frukosten uppskickad i mathissen, hur mysigt är inte det? 
På kvällen åt vi algerisk/libanesisk mezemat och hallonparfait hemma hos mig, drack bubbliga drinkar och skrattade. Till en början ville alla gömma sig för kameran och då såg vi någorlunda civiliserade ut. Jag fick världens godaste knäck-kakor av Emelie som tog slut på tre sekunder och massor med andra fina saker.
Sedan glömde vi helt bort att vara vuxna och dansade till Las Ketchup Song och Macarena hela natten lång.
kvällar.
tisdag.
Idag är det dags att beta av ytterligare saker inför Paris. Som hejdålunch med farmor och ett besök hos skräddaren. So long!
popgulliga veganer och regina spektor.
sorgliga ensamma människa.
Jag hatar facebookchatten. Jag hatar att bli hatad av facebookchatten. Det är bara så jävla tragiskt att vara hatad av något man inte kan ta på.
22.39: det är tydligen inte mitt fel. jag är fortfarande älskad av 2000-talet. lillebror kom just och berättade att det finns en facebookversion för gamlingar som ställer till allt.
det är här man ska ha en fyndig rubik, men som vanligt skriver jag bara om min dag.
asfaltsmåndag.
Om exakt en vecka så sitter jag i bilen mot Paris. Ser Europa utanför fönstret och lyssnar på musik som pappa har valt för det är han som kör. Det krasar lite i min bröstkorg när jag tänker på det.
ensamhet mellan röda lakan.
söndag.
Idag har jag befunnit mig långt under isen. Inget vatten kunde rädda mig och det är först nu, någon gång sisådär tolv timmar efter att jag vaknade som jag börjar fungera som en människa. Men, tack alla för en fin kväll igår! Det var skimrande och glittrande. Nu ska jag fundera över om man kanske borde äta någonting och lyssna lite mer på Elin Ruth Sigvardsson, det enda som fungerar en dag som denna. Emellanåt totalt meningslöst och ibland hjärtskärande briljant.
petite france och solskensmorgon.
Idag skiner solen utanför mitt fönster, luften är precis lagom krispig och jag har nytvättat hår. Det känns som en bra start på morgonen. En ännu bättre start är att jag ska möta upp mina vänner på Kungsholmen för att äta frukost på mysiga Petite France. Café au lait och macarons till frukost är inte fel.
fredagstankar.
Eli Stone, två avsnitt. Överbliven efterrätt från det jag bakade idag. Pojkvän med lagom mycket skäggstubb. Snart middag och vin med familjen. Jag hör hur grannarna skrattar utanför mitt fönster. Det känns mysigt. Glädje. Det har varit så varmt idag så kopparplattorna på taket värmer fortfarande upp mitt rum. Jag har klänning med små små fåglar på och bara ben.
not1.
Bestäm dig aldrig för att besöka Systembolaget själv om du vet att du ska handla tillräckligt mycket för att försörja en begynnande alkoholist i ett år. Ragga vän med bil. Nu har jag två meter långa orangutang-armar och en trasig rygg. Plus att tanten på tunnelbanan skakade ojande på huvudet när jag ramlade på tunnelbanan som en packåsna med lila kassar.
fredag.
Fredag och ännu en dag i raden av alla dessa dagar. Solen skiner utanför och jag tänker våga mig på bara ben. Idag är det fullspäckat schema, mycket att hinna med innan imorgon då jag ska ha hejdå-middag för mina vänner. Jag ska knäcka ryggen och bära hem halva systembolagets sortiment, laga dessert och eh, kolla att det fortskrider som planerat med cateringen. Jag är petnoga när det gäller det mesta, allt från servetter, doftljus och playlist måste samstämma så idag ska jag sitta framför spotify och knåpa ihop något med frankrikes bästa smäktande kärleksvisor och electro. Om du sitter på något tips så lämna gärna en kommentar (eller om du sitter på en färdig bella-flyttar-till-paris-playlist-för-middag-och-drinkar)!
om du läser så är det här till dig, annars är det bara ord om andras ord.
jag älskar när det är träffsäkert och när det gör ont. när jag läser men inte kan sitta stilla utan att det känns för mycket och för hårt. det är bland det bästa jag vet.
*
på den senaste tiden har jag funderat mycket över vem jag är. jag tror inte alltid att jag gillar mig själv och det ska bli skönt att slippa stockholm. jag vill inte bli en stockholmare som skrattar kallt och hårt, kreddar och hypar, och aldrig visar några känslor. jag vill inte vara pretentiös och kantig. jag äcklas av alla som klär sig i svart och som aldrig vågar skratta högt med öppen mun. många säger att paris är helvetet på jorden för att alla ska ha basker, dricka rödvin och prata om svåra saker och ting - för mig är det en plats där jag kan andas och starta om på nytt, vad ni än säger. för jag vill vara varm och omtänksam, dricka söndagskaffe i fönsterblecket och läsa tidningen. att drömma om romaner och skriva poesi är bara en kanal, ett sätt att överleva, inte för att imponera. jag vill så mycket men helst vill jag inte att ni ska se vad det är jag gör för ni bara misstolkar och jag låter er. jag vill att folk ska känna att jag är som solen. det är mycket begärt, jag vet. men det är så det ska vara.