ISABELLE

Ni vet hur det kan vara med konst. Film, musik, litteratur som man inte kan slita sig ifrån. Förföljer er i dagar efteråt i tankarna och trycker över bröstkorgen. Så var det med Candy. Jag har precis tittat klart på slutet och jag vet redan nu att jag inte kommer kunna släppa Dan och Candys förhållande. Droger, poesi och kärlek. Band som bryts. Slutet lämnade mig mållös. All den tomhet och hopplöshet som fyllde rutan. Om ni är det minsta lika hur jag är borde ni se Candy. Går på Canal+ den här månaden. Det är som rödvin, cigaretter, mörka vinterkvällar och Bruno K. Öijer. Ungefär. Det går inte att förklara närmare.