fredag/lördag/söndag/hela veckan.
Well, ikvällen blev inte riktigt som planerat. Jag och min dancing shoes begav oss till Casa Josefine för färsk pasta och alldeles för mycket rödvin. Väl på hennes terrass så hade vi så roligt att vi plötsligt upptäckte att klockan var nämare 03 och det där med utgång kändes inte alls speciellt aktuellt. Hoppsan. Fantastisk kväll hur som helst, en ljumm sommarkväll utomhus. Idag mår jag lite sisådär efter att ha druckit en flaska vin själv, men nu ska jag packa, köpa böcker och sedan rehaba ute på landet en vecka så vi hörs först när jag har kommit hem igen. Puss!
total sömnbrist gör mig gnällig.
Well, fuck vad jag är trött idag. Jag somnade nog inte förrän halv tre trots en lugn kväll igår. Det enda jobbiga med biofilm mitt i veckan är att man kommer hem så sent, det vill säga vid 01. Idag skulle jag inte vilja visa mig utomhus, för jag har flottigt hår och eh, glasögon, men har man ett jobb att sköta så har man. Nu har jag laddat batterierna med Josefine på lunchen och efter jobbet ska jag hem och sova, packa, snygga till mig och sedan blir det middag hos Joos och därefter ska vi ut och dansa, puss!
en påse godis och världens bästa harry.
Men jag fick någonting viktigt bekräftat igår och det är att Josefine har en faiblesse för nazistsynthpojkar. Hon babblade på om Tom Felton som spelar Draco Malfoy hela vägen hem, och let's face it: uniformsliknande outfit (Hitler Jugend) och synthinspirerade frisyrer. Oh well, alla kan ju inte tycka om mörka lockar och bruna ögon!
tankar om kreativitet och genmanipulation.
Jag har funderat mycket på kreativitet det senaste dygnet, framför allt efter Josefines blogginlägg. Jag är ganska tudelad i huruvida kreativitet är ärftligt eller inte, men mestadels så tror jag inte det. Självklart underlättar det om du får nära ditt intresse som barn. Mina föräldrar läste kopiösa mängder böcker för mig när jag var liten, och eftersom jag var alldeles för nyfiken för att vänta på att kvällen och sagostunden skulle komma så började jag läsa själv redan när jag gick på förskolan. Jag tror också att om dina föräldrar eller dina släktingar är väldigt musikaliska så har du ett försprång om du vill lära dig ett instrument. Du har redan som barn iakttagit och härmat dina föräldrars beteende och lär dig således fortare att spela skalor på ett piano. Jag tror också att det kan vara rent genetiskt. Men jag tror inte att föräldrarnas kreativitet är avgörande för din egen.
Mina föräldrar är inte speciellt kulturella. Visst läser mina föräldrar mycket och en och annan Pedro Almodóvar-film ses på biografen men mycket mer än så är det inte. Jag å andra sidan läser kulturbilagan i DN dagligen med stort intresse, går gärna på teater/opera/balett/dansföreställningar och ser gärna krångliga filmer. Jag läser också kopiöst mycket och spenderar hundratalskronor varje månad på litteratur. Utöver det så skriver jag dagligen och resten av tiden så funderar jag mycket på litteratur och skrivande.
När jag var liten så hade jag en låtsas-vän. Jag visste att min vän bara fanns i fantasin men han gav mig ändå mycket tröst och roade mig under långa bilresor i Europa eller till Dalarna. Vi umgicks bara i mina tankar när jag själv kände för det och med tiden så blev det allt mer sällan. Jag skulle gissa att min låtsas-vän sa adjö ungefär samtidigt som jag lärde mig skriva meningar. När jag gick i första eller andra klass skrev jag min första "roman". Den var på fem vikta A4-sidor och handlade om en prinsessa. Noggrant skrev jag ner min berättelse och ritade bilder till för att illustrera vad som hände med min prinsessa. När jag fyllde 18 år fick jag min första "roman" av min farmor som under alla dessa år sparat min lilla bok. Ända sedan första gången jag skrev en berättelse så har jag gjort det ofta. Det är som om det finns en kran inuti mig och när man vrider på kranen så flödar orden. Ibland sinar brunnen och det går månader innan jag skriver något vettigt medan andra gånger kan jag knappt vänta tills jag får komma hem och skriva av mig.
Jag vet att mina föräldrar alltid uppmanade mig att läsa och att skriva, men jag tror inte att mina chanser att bli en bra skribent är sämre bara för att mina föräldrar inte själva skriver. Snarare tvärt om. Många stora författare, kanske de allra bästa, har vuxit upp i kulturellt fattiga familjer och har just därför övat upp sin fantasi i hemlighet. Min familj är inte speciellt kulturfattig, men jag har aldrig heller blivit uppmanad att skriva istället för att göra mina läxor om kvällarna. Jag tror inte att mitt arv sänker eller gynnar mig, för jag tror att kreativitet handlar om prioriteringar och tid. Om du tar dig tid att måla/skriva/spela musik så kommer du att bli bättre. Att övning ger färdighet är ingen tillfällighet utan sanning.
puss!
Update: Okej, jag ska inte alls luncha med Joos som ligger hemma med magont utan istället får telefonen duga som sällskap.
på kvällar svamlar jag ofta ganska mycket.
Och för er som inte är intresserad av ord och meningar, utan materiella ting så kan jag bara berätta att jag köpte en jättefin kavaj idag. Nu funderar jag bara på att sy fast Balmain-axelvaddar och så får den följa med ut och dansa.
euforiskt kladd.
fina flickor och fina ord.
Idag blir det lunch med Ellie och sedan ska jag hem och städa upp efter gårdagen innan jag ska unna mig själv ett glas rött och obegränsad tid vid min laptop med word öppet.
att dejta sin mamma innebär framför allt shopping.
när jag skriver om sophie.
vissa stunder är guldglimrande.
Ibland är vissa stunder guldglimrande. Som när Klasson sms:ar och föreslår lunch och en timme senare sitter vi på en uteserving och äter sparrisrisotto med grillad kyckling. Eller som när man bestämmer sig för att strunta i att Sats:a utan åker hem med en glass i handen, för att hamna i trädgården med en kopp kaffe, en skvallerblaska och en skål med jordgubbar. När solen bränner fast klockan är sex på kvällen. Och när man lagar laxmiddag och lyssnar på Edith Piaf samtidigt som man längtar och funderar på det som komma skall. Ikväll är jag mitt eget sällskap och det ska bli så fruktansvärt skönt att bara sitta på balkongen och vara. Puss!
helgen.
Så var ännu en helg slut. I fredags satt vi utomhus med ett glas rött i kvällsolen och grillade, eller ja, vem kunde ana att en glaze kunde brinna så? Lördagen spenderades i solskenet med fattiga riddare, jordgubbsplock och kaffe i bersån. Därefter ägnade vi ungefär resten av helgen att komma på olika sätt att använda jordgubbar. Det blev en hel del smoothies, så att säga.
I söndags så gjorde jag något hemskt - jag gav in för min nya besatthet av Twilight och köpte New Moon innan tågresan till Stockholm. Låt mig bara klargöra, jag tycker fortfarande att språket är skrattretande men jag är hooked, särskilt på Edward (såklart) som beskrivs som en fanfiction-Sirius Black (såklart). Jag vet inte om ni förstår vad jag menar, men ändå, någon kanske gör det. Hur som helst, jag hatar mig själv en aning för att jag har börjat bli förtjust i Twilight, men det är likabra att få det överstökat. Läsa böckerna fort och sedan förtränga. Fråga mig om en månad och jag kommer att svara "Twilight, vad är det?". Det var tur att Vici piggade upp mig på söndagskvällen genom att komma över med en flaska cava rosé och jag bjöd på grillat. Efter fyra timmars fnissande fullkomligen däckade jag i sängen av utmattning.
Idag: lunch med världens bästa Klasson.
skjut någon i huvudet, tack.
UPPSALA
UPPSALA - Självplock på finaste Ulva Kvarn. 10 liter på en halvtimme och nu väntar kaffe och sju sorters kakor i bersån och ikväll blir det till att äta jordgubbar tills vi storknar.
fredag.
Ps. Jag gillar att en något hetsig diskussion har brutit ut ett par inlägg ner, om den så otroligt viktiga frågan om YSL Tribute är något att ha, haha!
twilight schmilight.
Igår var jag på biblioteket och hämtade ut Twilight. Jag ställde mig på väntlistan för snart ett halvår sedan och nu var det min tur att låna den hypade vampyrromanen på engelska. Jag har sett filmen redan och ja, jag kan hålla med om att Robert Pattinson har en viss charm men inte så mycket mer än så. Jag är mest intresserad av att läsa boken för att se vad min namne egentligen har för sig.
Låt oss säga såhär: Jag tycker att det är fantastiskt att det är en ungdomsroman som får folk att läsa och förhoppningsvis leder det till att alla dessa ungdomar läser fler och mer avancerade böcker i framtiden. Men herregud, Stephenie Meyer lider av en grav adjektivsjuka och det faktum att hon är religiös (mormon) lyser igenom texten. Om det inte hade varit en ungdomsbok så hade jag kunnat tro att inledningen var upptrappningen på en tantsnuskroman.
Jag bjuder på lite "minnesvärda" citat från bokens första kapitel.
"His fingers were ice-cold, like he'd been holding them in a snowdrift before class. But that wasn't why I jerked my hand away so quickly. When he touched me, it stung my hand as if an electric current had passed through us." - Bella Swan, kapitel 2.
"I vividly remembered the flat black color of his eyes the last time he'd glared at me - the color was striking against the background of his pale skin and his auburn hair. Today, his eyes were a completely different color: a strange ocher, darker than butterscotch, but with the same golden tone." - Bella Swan, kapitel 2.
"He unleashed the full, devastating power of his eyes on me, as if trying to communicate something crucial." - Bella Swan, kapitel 3.
(HERREGUD, DET ÄR BARA ÖGON DET HANDLAR OM!)
"I wasn't interesting. And he was. Interesting... and brilliant... and mysterious... and perfect... and beautiful... and possibly able to lift full-sized vans with one hand." - Bella Swan, kapitel 4.
Notera även att typmeningar som "coursing through her veins" förekommer ofta, liksom adjektiv som "ivory". Att drabbas av adjektivsjukan är ett tydligt tecken på 1) man är debutant och vet inte när det räcker, 2) storyn håller inte riktigt så man broderar ut innehållet genom långa tröstlösa beskrivningar av exempelvis ögon, läppar, hårfästen, 3) man tror att genom att ha förmågan att beskriva saker så är man en bra författare och vill gärna visa det för omvärlden.
Jag kan hittills konstatera att boken är ännu mer sliskromantisk än filmen och att min namne är ungefär den töntigaste romanfiguren någonsin. Nu har jag bara läst sex kapitel och lär återkomma när jag har läst klart boken.
dagens stora fråga.
onsdag - faustian bargain.
Ikväll får jag träffa min karl igen och det ska också bli himla trevligt. Lite middag, lite mys och lite skratt. Inte helt fel!
hultsfred sett genom josefines kameralins.
Josefine lurade med mig på festival och tillsammans tog vi bussen ner till världens minsta lilla håla vid namn Hultsfred. Där var livet ganska slappt. Vi åt mat, tittade på band, sov, drack öl, dansade i partytält och glömde bort att sminka oss mitt i allt.
Det var självklart massor med bra band att se och min spelschema var fulltecknat. Vi såg bland annat Thåström, White Lies, The Killers, The Virgins, Franz Ferdinand och Kings of Leon.
Ibland regnade det fruktansvärt mycket, som när Regina Spektor spelade men andra gånger sken solen och då passade Joos och Jade på att svettas på Dodge Ball-arenan, själv är jag väldigt bollrädd och satt vid kanten och drack öl och skrattade åt alla roliga kostymer folk hade på planen.
På kvällarna dansade vi i partytält, skrattade tills vi fick magknip och hängde i folks camps. Josefine kände en miljon andra festivalare ungefär och för första gången i mitt liv var jag ständigt nummer 2. Men det gjorde ingenting för jag tycker så mycket om att observera andra människor och lägga små fragment av människor i min minnesbank. När jag kom hem öppnade jag min anteckningsbok och skrev ner flera personporträtt inför framtiden.
Många gick vilse i sig själva under festivalen och släppte på alla gränsen. Att åka på festival är samma sak som att åka på tågluff eller charter, folk släpper loss totalt och då är det tur att det finns snälla själar som postar visdomsord på ölburkar för oss alla att se. Att ligga är silver, att hångla är guld - glöm inte det nu barn!
deprimerande sommarsverige lockar fram deprimerande tankar.
hultsfred 2009.
Det är svårt att beskriva Hultsfred för alla som aldrig har varit på festival för jag tror inte att ni riktigt kommer att förstå. Det är som att läsa om kärlek utan att själv ha fått uppleva det, eller höra talas om världens finaste väska utan att själv ha klämt på det mjuka lammskinnet. För jag förstod aldrig det där med festivaler innan jag själv packade väskan och åkte ner till Småland. Låt oss nu säga att Hultsfred är den festival som är mest hard core i Sverige. Det campas på stora fält som lätta blir leriga och det dansas framför stora scener vid sjön Hulingen där det halvt om halvt kan blåsa upp till storm. Det är fuktigt i tältet och alla kläder luktar lite konstigt så fort man kliver ur Festivalbussen.
Men sedan finns allt det positiva också som jag aldrig lyssnade till tidigare. Att ligga och fnissa i tältet istället för att sova, att dansa under bar himmel till ditt favoritband eller under det skimrande ljuset från en discokula i ett partytält. Att äta frukost och bakisfnissa i morgonsolen trots att ögonen att trötta av sömnbrist, att hoppa in på Stora Dans för att se ett band du aldrig har hört talas om en älskar innan du går därifrån. Alla konstiga, galna och underliga människor som får dig att fascineras och som du kommer att uppskatta. Äta minimunkar som är glacerade i alla världens pastellfärger när klockan är halv tre på natten och ditt favoritband precis har slutat spela, att sitta i öltältet med fina vänner och lyssna på musik från flera scener samtidigt. Ja, framför allt musiken: det är fantastiskt med live-spelningar och ännu mer fantastiskt när du kan fylla kropp och själ med massor av musik under ett par dagar. Men för att underlätta för alla, och mig själv, så har jag spaltat upp en del av hela upplevelsen här nedan:
Vanligaste look (tjejer): "Kate Moss på festival" möter "Jag läser för många modebloggar".
Vanligaste look (killar): "Hitler Jugend-synt" möter "Indiegrabb från landet".
Knäppaste outfit: Antagligen Tobias i sin ko-kostym, även om Josefine gladeligen hoppade upp på ryggen och lekte rodeo.
Vanligaste accessoar: Ölburk i handen, trashade leggings och gummistövlar.
Bästa spelning: White Lies, helt klart. Mörkt, suggestivt och helt klart de bästa texterna just nu.
Bästa plats: Längst fram på Thåström i lördags, helt fri sikt och fantastisk konsert. Annars var Pampas min favoritscen.
Mest spännande nykomling: MFMB, lyssna här!
Mest kända rookie: Ismen och Gorillala drog i runda slängar 200 personer till rookiescenen för att dansa till "Brudar".
Mest otippade spelning: The Virgins var jättebra, hur har jag lyckats missa dem?
Mest dansanta artist: Timbuktu dansade och alla andra människor runt omkring dansade också, sedan slutade det med att vi dansade hela natten.
Läskigaste konsertupplevelse: Jag trodde att jag skulle dö till tonerna av The Killers "Human".
Kladdigaste: Att måla fredspåsar. Mina naglar var färgade av målarfärg resten av veckan.
Regnigaste: Regina Spektors spelning på Hawaiiscenen. Det regnade så mycket under "Samson" att jag inte kunde se trots att jag hade huvan på min regnjacka uppfälld.
Trevligaste: Frukoststunder i morgonsolen utanför tältet och hysteriska skrattanfall.
Tröttaste: Alla på bussen på vägen hem, herregud - sömnbrist.
Äckligaste: Glöm aldrig någonsin att hålla för andan när du går förbi ett område med bajamajor.
Godaste: Glaserade minimunkar i strut!
Jobbigaste: När vårt tält blev massakrerat av världens tjockaste man.
Hårdaste: Stenhårda matcher utspelades på Dodge Ball-arenan, medan domaren hinkade öl. Jade briljerade, ivrigt påhejade av oss andra.
Lerigaste: Framför Hawaiiscenen, något Josefine fick erfara då hon badade i lera tillsammans med tusentals andra under The Killers.
Bästa campet: Partytältet med discokula, fantastisk musik och hundratals dansande ungdomar.
Bästa partygatan: Där vi hade vårt camp, på gott och ont. Dunkade baslåda dygnet runt - kul när du är partysugen men mindre roligt när du vill sova.
Bästa matstället: En riktig soppa!
Bästa med att åka på festival: Musik, glada människor och knäppa händelser. Men att komma hem var inte heller helt fel, hah!
mat och musik.
Mat och musik är två av mina största intressen, tillsammans med skrivandet. Just nu är jag ytterst nöjd med mig själv. Min middag på bilden ovan (fingeravtryckskonceptet har jag snott rakt av från Klasson och får visa vilket kaos det var i köket) är ett resultat av ett ytterst kladdigt kök och en väldigt hungrig mage. Lammkorv, tagligatelle, hemmagjord tomatsalsa och broccoli var inte en sådan dum kombination. Tillsammans med det har jag äntligen tagit mig i kragen och skaffat mig Spotify. Med andra ord lyssnar jag på Kings of Leon just nu och fixar och trixar med min kamera som dog lagom till Hultsfred så innan jag lägger vantarna på Josefines bilder så uteblir fotoregnet.
måndag: rehab.
post-hultsfred.
HULTSFRED
HULTSFRED Längst fram på Thåström och ja, det var fantastiskt! Sista akten på festivalen och bland de bästa. Inte lika bra som den smått legendariska spelningen i våras men fortfarande bra! Festivalspelningar är helt klart annorlunda men på ett ganska bra sett. Vi hörs imorgon för jag är i extas!
HULTSFRED
HULTSFRED En tjockis ramlade på vårt tält idag och hade sönder vår tältpinne så vi hade inget tält under några panikslagna minuter tills räddaren i nöden Lova kom och erbjöd oss ett extra tält. Great. Vi har någonstans att sova vår sista natt här i Hultsfred!
HULTSFRED
HULTSFRED Joos är ledsen efter ett smärre missöde med tältet. Just nu består vår bostad av en hög silvrig tältduk på marken medan Josse fixar, trixar och muttrar inifrån högen. Själv sitter jag utanför och fnissar med en öl och tältgrannar.
HULTSFRED
HULTSFRED Timbuktu är kvällens sista akt och det firas med glaserade minimunkar och dans framför scenen. Sedan: mer dans på Paradiset!
HULTSFRED
HULTSFRED Helt okänd (för mina öron) MFMB röjer på Stora Dans. Lite Joy Divison, mycket röj och basgång så som jag tycker om det. Klantiga ljudtekniker men annars så är det inte helt fel!
HULTSFRED
HULTSFRED Blå himmel, kvällssol, en kall öl och Winnerbäck är inte helt fel måste jag säga. Livet är rätt bra ibland!
HULTSFRED
HULTSFRED A Camp spelar på Hawaii och Nina är galet snygg som vanligt. Perfekt underhållning samtidigt som jag och Josse sysslar med det vi tycker om allra bäst - äta, haha. Ikväll är det Tilliander, Winnerbäck, Mando Diao och Timbuktu på schemat efter en dag med sol i campet!
HULTSFRED
HULTSFRED Det där med Dodge ball är något folk tycker om att pyssla med mellan öldrickandet och försöken att skapa världens längsta ligga-sked-installation på marken. Från åskådarläktaren med Lykke Li ur högtalarna och en öl i handen är det inte ett helt fel tidsfördriv innan kvällens spelningar.
HULTSFRED
HULTSFRED The Killers - helt sjukt mycket folk och somebody told me får det att koka!
HULTSFRED
HULTSFRED The Virgins på Teatern, lagom uppladdning inför kvällen!
HULTSFRED
HULTSFRED Det regnar helt galet så alla trycker i tälten, utom Lova som envisas med att försöka grilla. Vi har bunkrat upp med allt möjligt i tältet och lär stanna här i campet tills det slutar regna - förhoppningsvis innan Regina Spektor, White Lies och The Killers ikväll! Haha, festivallivet är fullbordat!
HULTSFRED
HULTSFRED Franz Ferdinand på scenen och det är helt galet!
HULTSFRED
HULTSFRED Vi målar fredspåsar på festivalområdet i väntan på Franz Ferdinand.
HULTSFRED
HULTSFRED Det är ungefär 150 personer i kö in till Systembolaget. Jag är nummer 151. Lycka till med ölköp, hah!
HULTSFRED
HULTSFRED Josse har laddat upp inför resan. Visserligen ingen mat eller regnjacka men vad gör det?
att åka på festival.
size: twitter.
allt som oftast vill jag bara hoppa upp och ner.
I love love love my boyfriend. Nu är min karl ute och köper middagsmat, vinet ligger på kylning och familjen är på landet. Jag har semester (igen) och livet känns just nu ganska skapligt måste jag säga. Puss på er!
blixtar och dunder.
kontaktannons:
Sökes en man eller kvinna med bra smak och ett klokt huvud som kan avråda mig från att slå till på blå lackheels från Prada idag på Nathalie Schutermans rea. Gärna någon som tål att dricka rosévin i solskenet, gärna Strandbryggan. Önskvärt om jag redan känner dig, men efter ett par timmar i solen är jag inte så kräsen, hah.
onsdag.
allsång på skansen och krossade flickhjärtan.
På väg tillbaka och hemåt så rullade en svart limousin upp framför Skansen-grindarna och flickorna skrek hysteriskt (igen) för att sedan frenetiskt börja fotografera de tonade rutorna i tron om att deras absoluta favoritpojke satt där inne. Lagom snopet när chauffören öppnade dörren och visade den tomma insidan av bilen - ja, ända tills flickorna fick höra att Johan Palm faktiskt hade suttit i limousinen tidigare under dagen och då slängde sig in i bilen och gned sig mot skinnsätena. Hah, då skrattade vi tills vi grät.
post-semester.
Idag tillsammans med molnen på himmelen så har jag drabbats av post-semester-syndromet. Jag kan inte längre se fram emot de två kvarvarande veckorna av ledighet jag har i sommar utan istället så vill jag mest sjukskriva mig och gå hem och gråta en skvätt under täcket samtidigt som jag äter alldeles för många chokladbollar. Allt spännande och roligt med sommaren och hösten försvann i samma veva som jag öppnade ögonen imorse. I eftermiddag vankas ett Sats-pass då jag ska lyfta supertunga vikter i en timme och just nu har jag lust att tappa en hantel på foten så att jag får känna något annat än hopplöshet.
Men å andra sidan, lunchen med Vici var trevlig och innan jag ska svettas på Sats så ska vi traska runt på stan. Jag är en riktig gnäll-Fia idag men förhoppningsvis så kommer jag inte tjata öronen av V!