hultsfred 2009.
Det är svårt att beskriva Hultsfred för alla som aldrig har varit på festival för jag tror inte att ni riktigt kommer att förstå. Det är som att läsa om kärlek utan att själv ha fått uppleva det, eller höra talas om världens finaste väska utan att själv ha klämt på det mjuka lammskinnet. För jag förstod aldrig det där med festivaler innan jag själv packade väskan och åkte ner till Småland. Låt oss nu säga att Hultsfred är den festival som är mest hard core i Sverige. Det campas på stora fält som lätta blir leriga och det dansas framför stora scener vid sjön Hulingen där det halvt om halvt kan blåsa upp till storm. Det är fuktigt i tältet och alla kläder luktar lite konstigt så fort man kliver ur Festivalbussen.
Men sedan finns allt det positiva också som jag aldrig lyssnade till tidigare. Att ligga och fnissa i tältet istället för att sova, att dansa under bar himmel till ditt favoritband eller under det skimrande ljuset från en discokula i ett partytält. Att äta frukost och bakisfnissa i morgonsolen trots att ögonen att trötta av sömnbrist, att hoppa in på Stora Dans för att se ett band du aldrig har hört talas om en älskar innan du går därifrån. Alla konstiga, galna och underliga människor som får dig att fascineras och som du kommer att uppskatta. Äta minimunkar som är glacerade i alla världens pastellfärger när klockan är halv tre på natten och ditt favoritband precis har slutat spela, att sitta i öltältet med fina vänner och lyssna på musik från flera scener samtidigt. Ja, framför allt musiken: det är fantastiskt med live-spelningar och ännu mer fantastiskt när du kan fylla kropp och själ med massor av musik under ett par dagar. Men för att underlätta för alla, och mig själv, så har jag spaltat upp en del av hela upplevelsen här nedan:
Vanligaste look (tjejer): "Kate Moss på festival" möter "Jag läser för många modebloggar".
Vanligaste look (killar): "Hitler Jugend-synt" möter "Indiegrabb från landet".
Knäppaste outfit: Antagligen Tobias i sin ko-kostym, även om Josefine gladeligen hoppade upp på ryggen och lekte rodeo.
Vanligaste accessoar: Ölburk i handen, trashade leggings och gummistövlar.
Bästa spelning: White Lies, helt klart. Mörkt, suggestivt och helt klart de bästa texterna just nu.
Bästa plats: Längst fram på Thåström i lördags, helt fri sikt och fantastisk konsert. Annars var Pampas min favoritscen.
Mest spännande nykomling: MFMB, lyssna här!
Mest kända rookie: Ismen och Gorillala drog i runda slängar 200 personer till rookiescenen för att dansa till "Brudar".
Mest otippade spelning: The Virgins var jättebra, hur har jag lyckats missa dem?
Mest dansanta artist: Timbuktu dansade och alla andra människor runt omkring dansade också, sedan slutade det med att vi dansade hela natten.
Läskigaste konsertupplevelse: Jag trodde att jag skulle dö till tonerna av The Killers "Human".
Kladdigaste: Att måla fredspåsar. Mina naglar var färgade av målarfärg resten av veckan.
Regnigaste: Regina Spektors spelning på Hawaiiscenen. Det regnade så mycket under "Samson" att jag inte kunde se trots att jag hade huvan på min regnjacka uppfälld.
Trevligaste: Frukoststunder i morgonsolen utanför tältet och hysteriska skrattanfall.
Tröttaste: Alla på bussen på vägen hem, herregud - sömnbrist.
Äckligaste: Glöm aldrig någonsin att hålla för andan när du går förbi ett område med bajamajor.
Godaste: Glaserade minimunkar i strut!
Jobbigaste: När vårt tält blev massakrerat av världens tjockaste man.
Hårdaste: Stenhårda matcher utspelades på Dodge Ball-arenan, medan domaren hinkade öl. Jade briljerade, ivrigt påhejade av oss andra.
Lerigaste: Framför Hawaiiscenen, något Josefine fick erfara då hon badade i lera tillsammans med tusentals andra under The Killers.
Bästa campet: Partytältet med discokula, fantastisk musik och hundratals dansande ungdomar.
Bästa partygatan: Där vi hade vårt camp, på gott och ont. Dunkade baslåda dygnet runt - kul när du är partysugen men mindre roligt när du vill sova.
Bästa matstället: En riktig soppa!
Bästa med att åka på festival: Musik, glada människor och knäppa händelser. Men att komma hem var inte heller helt fel, hah!
Lekte rodeo? Det var väl kanske lite i överkant...
Snarare så att jag inte orkade gå och tyckte att han kunde gott bära mig på sin rygg, men att Han Valde att skutta på samma punkt så det såg ut som någon rodeo-show. Hmf.
Synd att vi aldrig hämtade ut våra tygpåsar, de var så fina...
Josefine: För oss alla utomstående såg det ut som rodeo på en kossa istället för en tjur, haha! Ja, jag vet - jag vill ha min tygpåse! Och jag vill ha Hultsfredsbilder (hint hint)!
Håller på att ladda upp alla i ett privat album på fb! Du borde kunna se den ena hälft som jag lagt upp redan nu.