oh baby, it's time to pretend
Hm. Idag var en ganska dålig dag. Huvudet sprängde, linsundersökningen var läskig och jobbet sög. Men jag och Klasson åt lunch på Pong i alla fall. Jag älskar Pong. Jag skulle kunna äta mat där dygnet runt. Hade min lunchrast varit längre hade jag antagligen ätit tills jag kräktes. Så gott är det på Pong.
Mycket musik i öronen idag. Jag kom fram till att Time to pretend med MGMT måste vara det bästa jag har hört på länge. Mainstream-indie, om det ens är ett ord, men det gör ingenting alls. Jag är ändå inte så svår och krånglig. Men det bästa med låten är definitivt texten. Det är Bret Easton Ellis i musikformat. Det är sex, drugs and rock n' roll (dock inga psycho killers) och är precis någonting som jag skulle vilja skriva. Dock skulle jag nog skruva på det lite mer, få en annan vinkel men essensen är den samma. Jag försökte förgäves hitta en bra bild som skulle illustrera allt, men det skulle antagligen vara något Vice-liknande eller helt enkelt taget ur Hedi Slimanes fotodagbok. Det är fint det.