jag önskar att jag kunde berätta för er om Thåström.
Jag önskar att jag kunde berätta för er hur det känns när man golvas av en röst, faller handlöst och svävar sedan över en folkhop. Men trots att ord är min starka sida så räcker inte synonymerna till för att beskriva hur det var att uppleva Thåström på Cirkus den 14:e mars 2009.
Jag och Ellie hade grundat med pasta och prat om hans nya cd-skiva Kärlek är för dom, på Vapiano innan vi tog oss ut till Djurgården. Redan utanför Cirkus var stämningen hög men istället för att spendera pengar på merchandise så rörde vi oss in mot scenen för att garantera en bra plats. Som vanligt var folkhopen blandad - familjer, kungligheter, punkfjortisar, övervintrande rockers och ja, helt vanliga människor.
Själva konserten var fantastisk - såklart, men även annorlunda. Jag kan gissa att man kommer att tala om kvällen länge för precis fler än jag och Elisabeth var övertygade om att detta var någonting historiskt. Thåström lyckas alltid trollbinda med sin röst och spasmiska rörelsesätt på scenen och den här kvällen var inte sämre. Uppbackad av fantastiska musiker blandade han de bästa från den nya skivan, med favoriterna från Skebokvarnsvägen 209 och gamla Imperiet-klassiker. Bland annat Höghus, låghus, dårhus och Katarian Klockor som han så sällan spelar. Under Alla vill till himlen exploderade publiken och Thåström spexade med både text och musik.
Det var en glad man på scenen som bjöd på leenden och kanske hans längsta mellansnack någonsin. Till och med humör fanns i luften, speciellt under Döden i schlager-SM som spelades medan Melodifestivalen visades på TV. Inget spår fanns kvar av den trötte Joakim Thåström vi såg på Zinken i somras, utan nu var han nyrakad och iklädd kostym. Ja, det märktes att han verkligen ville vara tillbaka och lyckades galant med den bedriften.
Kvällen avslutades med en euofisk Du ska vara president innan Thåström kastade slängkyssar mot publiken som tackade och tog emot chansen att få se en levande legend.