tankar om bittra skivrecensenter.
Idag trillar recensionerna av Kärlek är för dom av Thåström in på diverse tidningar, hemsidor och bloggar. Alla kan inte ha lagt händerna på skivan utan många tycks ha provlyssnat på mindre laglig väg och desto fler tycks vara avdankade skivfantaster som inte vet vad de pratar om. Jag har själv inte hört skivan än, men herregud. Den 21:a skivan i Thåströms karriär och karln börjar bli lite till åren - och bland annat SVD:s recensent Elin Unnes (som jag i vanliga fall kan respektera) tycks tro att Thåström ska göra slagordsmusik med catchy melodier så som Ebba Grön. DN:s recensent dillar om kontinentaleuropa och flertalet påpekar att skivan inte går att spela i datorn för att den inte ska kunna fildelas. Jag undrar hur många som provade att sätta skivan i datorn innan de publicerade sina trasiga ord för jag har säkra källor på att det inte är något problem alls.
För min del spelar det ingen roll vad recensenterna skriver för jag är fortfarande ohyggligt sugen på att det ska bli fredag, då skivan släpps och lördag då jag står längst fram på Cirkus.