ISABELLE

Onsdag. Lunch på Mocco. Irritation över människor. Herregud, jag skrämmer mig själv när jag tänker på hur ofta jag blir irriterad på människor. Bara deras existens i närheten av mig kan få mig att vilja skrika. Men det gör jag såklart inte, självklart inte, men jag vill. Som idag på yogan. Jag har full respekt för människor som tar sin träning på stort allvar och som har lärt sig en ordentlig yogaandning. Däremot har jag mindre respekt för fejkade hälso-freaks i spraytan och alldeles för tajta, vita kläder som klämmer ner sig medtagna yogamatta bredvid min för att sedan börja andas så högt att det knappt gick att koncentrera sig på solhälsningen. Tillslut var den i alla fall en tant på andra sidan rummet som högt och tydligt bad hälsomannen att andas lite tystare. Själv koncentrerade jag mig på mina krampande vader i något som jag tror kallades den nedvända hunden eller något sådant, jag minns inte. Jag hörde bara hans andning hela tiden.

Nu med mat i magen och passionsfrukter på ett fat vid min sida så har jag lugnat ner mig igen. Egentligen vill jag skriva, men jag hatar tidspress när jag ska prestera bra. Och därför orkar jag inte öppna word och kladda ner tankarna utan istället ska jag förlora mig i Skins. Det är en ganska inspirerande serie, lite hopp i allt engelskt-depp och gråhet.