ISABELLE

Jag har ganska svårt för människor som stör mina rutiner. Kanske har jag en släng av aspergers eller inte, men jag tycker om att göra saker på ett visst sätt. Så som att äta lunch i lugn och ro. Det där med att ta det lugnt är alltid viktigt för mig och när det är lunchtimme så tycker jag att det är skönt att sjunka ner på exempelvis Mocco med god mat och en god bok.
 
Idag satt jag som bäst i min egen värld så jag hörde en gäll röst och någon som klämnde sig ner bredvid mig. Hade det varit en vän hade jag blivit glad och genast lagt ifrån mig boken. Men när det handlar om Stockholms mest (ö)kända blondin så kände jag direkt att jag ville klubba henne i hvuudet med Jens Lapidus "Aldrig fucka upp". Markera mitt revir. Dock hann jag aldrig så lång innan en journalist med ögon lysande som två strålkastare satte sig mitt emot blondinen och de började tjattra. Om hennes planer i framtiden, rykten med högflygande budskap och en hel drös av sockrade lögner. Ni som känner mig vet att sådant där går mig på nerverna. Men jag höll god min, åt min boeuf bourgignon och lade sedan benen på ryggen.

Men förhoppningsvis får jag min lugna stund i eftermiddag - först fönstershopping och därefter yoga på Sats. Sedan min knäskada så är jag ungefär vig som ett kylskåp och senast jag var på yoga somnade jag som ett barn där i mörkret. Oh well, livet går vidare.