allt jag inte sa men som jag kanske borde.
Jag hatar avsked. Det är nog det värsta jag vet eftersom jag aldrig vet vad jag ska säga. Varje gång jag ska säga farväl till någon närstående så kommer en känsla över mig att jag ska be om ursäkt. Be om ursäkt för alla dumma saker jag har sagt, alla felaktigheter jag har gjort och framför allt - allt som jag inte sa.
Idag träffade jag min allra finaste My, min änglasyster och mitt allt. Det finns ingen som My och det kommer antagligen aldrig finnas någon som My eftersom ingen annan fångade mig när jag behövde det som mest. Det finns inte heller någon vän som har fått mig att skratta och gråta så mycket som My. Men som i alla great love stories så har det inte varit lätt. Det är kämpigt att tycka om någon så mycket. Det är kämpigt när orden aldrig räcker till, vilket gör att jag inte säger någonting istället. Och nu efter att jag kramade henne hejdå vid Odenplan så känns det som om jag borde ringa och säga allt. Självklart kommer jag inte göra det, för jag gör inte sådant. Jag blottar själen för mina närmaste men inte genom att tala utan genom att skriva. Jag är feg och gömmer mig bakom ord, metaforer och formuleringar.
Men det är en del saker jag vill att du ska veta My: det finns ingen som du. Jag har fortfarande sparat alla soliga minnen längst in i mitt hjärta där ingen kan komma åt dem. Jag lyssnar fortfarande på Peggy Lejonhjärta och tänker på dig. Det var jag som skickade breven med låttexterna kluddrade på kuvertet. Jag har fortfarande ett sms sparat från dig som du skickade när vi gick i nian.
Hade jag kunnat så hade jag åkt och hälsat på dig i Japan. Om du inte hade fångat mig när allt gick käpp rätt åt helvete så vet jag inte hur allt hade sett ut idag. Jag är ledsen för allt som hände, du vet nog vad, men jag är samtidigt glad över att vi tog oss framåt. Det känns fruktansvärt tomt att du ska åka till Japan, för vem ska jag nu ringa när allt blir becksvart omkring mig? Jag vet att jag sällan hör av mig, men det är en sådan stor trygghet att du alltid har funnits här. Utan dig hade jag nog varit lite av en annan person idag. There's a first time for everything. Och du kommer alltid vara min ögonsten, hur klyschigt och larvigt det än låter så är det sant. Och glömde jag säga det, så älskar jag dig.