ISABELLE

I natt hade jag väldigt svårt att sova. Jag låg vaken och vred och vände på mig fram till två-tiden någon gång. Jag provade med huskurer så som en kopp honungsvatten, jag provade med kemikalier i form av blå tabletter som lovar att man ska få sova och jag provade med att ligga och försöka tömma hjärnan på intryck. Tankarna snurrade i alla fall.

Efter att ha tittat på alldeles för många avsnitt av Gossip Girl under helgen så har jag kommit fram till att jag verkligen saknar att ha en bästa tjejkompis. Och då menar jag inte en nära vän utan en riktig bästa kompis. Jag saknar att ha någon som förstår mig utan och innan, jag saknar att ha någon man kan umgås med helt kravlöst, som respekterar men alltid ifrågasätter. Jag saknar att ha någon som vet hur allting är utan att behöva prata med mig, som känner på sig saker och ting. Jag vet själv att det är orimligt höga krav att ha på en vän men om man någonsin har upplevt en sådan vänskap så är det svårt att vara utan. För en sådan vänskap är som ett förhållande. Det är alltid stormigt och fantastiskt. Det finns så mycket svartsjuka, glädje, tårar och skratt. Och när det tar slut så gör det så fruktansvärt ont.

Jag hade en gång en riktig bästa vän men sedan tog det slut mellan oss. Ja, vi gled inte isär så som man gör med andra vänner, för det händer inte med bästa bästa vänner utan man gör slut. Vi grälade och slogs verbalt och sedan kände jag mig dumpad och jag misstänker ibland att hon kände samma sak. Jag skar mig så illa på allt glassplitter och alla taggar att när hjärtat tillslut läkte så blev det inte plats för någon ny bästa kompis.

Allt som oftast så är jag väldigt nöjd med alla fantastiska vänner jag har och min pojkvän, men ibland önskar jag att jag hade en bästa tjejkompis. Som igår natt, för bästa tjejkompisar kan man ringa mitt i natten när man inte kan sova, men det kan man inte riktigt göra med andra vänner - för då tränger man sig på, man stör deras sömn och man irriterar. En bästa tjejkompis svarar i telefonen och när man frågar om man stör så svarar hon: "Absolut inte, larva dig inte nu, men är det okej om jag slumrar till via telefonen?" Och det är klart att det är okej, för sällskapet finns där i alla fall.