bubbligt, tjejigt och ett platt fall.
Idag betalade jag för reklam. Helt medvetet gick jag in på Pressbyrån och plockade fram 10 kronor ur väskan för att köpa Bubblerooms nya magasin. Jag hade bestämda åsikter innan men köpte ändock tidningen för att försöka motbevisa mig själv. Omslaget behöver vi kanske inte diskutera - för det har Kicki Norman gjort alldeles utmärkt här. Men jag håller med henne, anlita en AD så slipper ni att omslaget ser ut som någonting jag har satt ihop i Paint.
Tidningen Bubbleroom fungerar som reklam för sajten Bubbleroom.se och består nästan bara av reklam för diverse märken du kan köpa på sajten. Missförstå mig inte, i vanliga modemagasin så promotas också annonsörernas produkter i redaktionell text men det är ovanligt att bara marknadsföra sig själv. Själva tanken är ganska så bra tycker jag, en modesajt, ett bloggnätverk, en mode/livstilstidning och en drös med Internetkändisar. Blondinbella pryder omslaget och Petra Tungården är redaktör. Alla streetstyle-bilder "råkar" vara på Petras bästa vänner och övriga features kretsar kring henne och hennes vänner. Det säljer säkerligen för hennes blogg är ytterst välbesökt, men det känns nästan lite fult att ta betalt för det. Petras starka sida må inte alltid vara det skrivna ordet utan att hon alltid tycks ha roligt. Bloggen består av en drös glada bilder på Petra med vänner, och livsglädjen smittar av sig genom skärmen. Däremot tycker jag inte att det fungerar lika bra i tryckt format, till skillnad från Michaela Forni från Stureplan.se och Nöjesguiden.
Vad Hugo Rehnberg tänkte när han gav sig i kast med det här projektet vet jag inte. Inte heller vet jag varför Viktor Barth-Kron kände att det var en bra idé att göra ett ganska platt personporträtt av Blondinbella, då hans texter annars är lysande. Min spontana tanke är att man behöver ta in någon som kan media på projektet som kan rädda upp det hela. I nuläget känns projektet stämplat: "vi saknar någon som kan det här med media" och "vi har en budget på 500 kronor".
Men 10 kronor är inte hela världen för att ha någonting att roa sig med på tunnelbanan på väg hem. Och nej, jag är varken utbildad mediekritiker eller är speciellt avundsjuk. Jag bara reflekterar över vad jag har sett och insett - att betala för reklam som inte ger annat än en fadd eftersmak i munnen är inte värt det.
Tidningen Bubbleroom fungerar som reklam för sajten Bubbleroom.se och består nästan bara av reklam för diverse märken du kan köpa på sajten. Missförstå mig inte, i vanliga modemagasin så promotas också annonsörernas produkter i redaktionell text men det är ovanligt att bara marknadsföra sig själv. Själva tanken är ganska så bra tycker jag, en modesajt, ett bloggnätverk, en mode/livstilstidning och en drös med Internetkändisar. Blondinbella pryder omslaget och Petra Tungården är redaktör. Alla streetstyle-bilder "råkar" vara på Petras bästa vänner och övriga features kretsar kring henne och hennes vänner. Det säljer säkerligen för hennes blogg är ytterst välbesökt, men det känns nästan lite fult att ta betalt för det. Petras starka sida må inte alltid vara det skrivna ordet utan att hon alltid tycks ha roligt. Bloggen består av en drös glada bilder på Petra med vänner, och livsglädjen smittar av sig genom skärmen. Däremot tycker jag inte att det fungerar lika bra i tryckt format, till skillnad från Michaela Forni från Stureplan.se och Nöjesguiden.
Vad Hugo Rehnberg tänkte när han gav sig i kast med det här projektet vet jag inte. Inte heller vet jag varför Viktor Barth-Kron kände att det var en bra idé att göra ett ganska platt personporträtt av Blondinbella, då hans texter annars är lysande. Min spontana tanke är att man behöver ta in någon som kan media på projektet som kan rädda upp det hela. I nuläget känns projektet stämplat: "vi saknar någon som kan det här med media" och "vi har en budget på 500 kronor".
Men 10 kronor är inte hela världen för att ha någonting att roa sig med på tunnelbanan på väg hem. Och nej, jag är varken utbildad mediekritiker eller är speciellt avundsjuk. Jag bara reflekterar över vad jag har sett och insett - att betala för reklam som inte ger annat än en fadd eftersmak i munnen är inte värt det.
Kommentarer
Postat av: Kicki Norman
Jag ska dricka kaffe med Hugo imorgon. Vi får se vad det ger.
Trackback