att vara på semester är att synda.

Ibland blir jag så fruktansvärt trött på missunsamma människor som inte kan låta mig vara lycklig utan måste slita och dra i mig. Jag älskar mina vänner men ibland så undrar jag om jag är älskad tillbaka. Idag har jag haft lust att ta min mobiltelefon och slänga den i Siljan för att få vara fred en enda dag det här året.

Att vara ständigt uppkopplad och informerad är tröttsamt och när jag säger ifrån, att jag vill vara ifred så får jag höra att jag är en dålig vän och att jag är dryg. Jag är inte dryg utan jag försöker sätta upp en sköld mot omvärlden när jag väl är ledigt. Att då inte vara påpasslig dygnet runt är inte en ovanlighet utan en självklarhet. Det sårar så mycket mer än vad folk kan tro att få höra att man är väljer bort, exkluderar och ignorerar när jag annars dygnet runt finns tillgänglig för att muntra upp, stötta och lyssna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback