ISABELLE

Idag lunchade jag med Sarah på L'Angolo. Varje gång jag kliver in i lokalen för att beställa en hallonpaj eller något annat att smaska på så blir jag 16 år igen. Även om jag är själv där så känns det som om jag har hela fnissande ettan-på-gymnasiet-gänget i ryggen, det är en mysig känsla. Det var självklart mysigt idag att luncha med Sarah också men jag kom på efteråt att vi pratade nästan bara om vuxensaker. Skaffa lägenhet, betala räkningar, handla skurmedel och flytta utomlands. Det är ganska underligt egentligen - vi bor i Sveriges huvudstad men det finns ingenting att hämta här. Det som finns kvar här för många av oss är familj och pojkvän, men knappast vännerna för ibland känns det som om alla, precis som jag, flyttar utomlands eller planerar att göra det. Eskapism på riktigt. Varför ska man stanna kvar när det finns så mycket annat att se? Det säger de allra flesta som jag känner i Stockholm, medan tittar man på ungdomar från övriga landet så längtar alla efter att bara flytta till Stockholm. Lilla Stockholm och inte ut i vida världen. Missförstå mig inte, jag älskar att bo i Stockholm men efter att i snart 20 år ha traskat alla gator upp och ned så känner jag mig färdig för en paus. 20 arrondissement i Paris att utforska som ett exempel, se storstäder och små byar, nya hav och nu människor.