ISABELLE

Okej, jag är ganska blödig. Tidigare var jag fröken Stenansikte som alltid dolde alla mindre vackra känsloyttringar för mig själv. Nu för tiden snyftar jag högt till litteratur, konst, musik och film. Jag kan helt enkelt inte hjälpa mig själv och värre kommer det säkerligen att bli. Man brukar säga att när man får barn så öppnas tårkanalerna på riktigt - så stackars framtida ungar för jag kommer gråta över allt.

Igår tittade jag och familjen på House tillsammans. En av de få serier (förutom Morden i Midsomer) som vi kan se tillsammans och herregud vad House försöker toppa avsnitten. Det ena är värre än det andra. Igår var det en stackars flicka som skrek i timmar, utan att ett ljud kom över hennes läppar, och ingen som såg eller brydde sig. Till råga på allt så vakade fel familj över henne medan deras kära dotter låg och dog helt ensam i ett annat rum. Ni skulle ha sett mig, händerna skakade och underläppen darrade. Alldeles förskräckligt blödig med andra ord.