faking. fiction. faking. you. you. and me.
foto: hedi slimane
du irriterar mig. du är så pretentiös. egocentrisk. glömmer allt annat runt omkring dig. senast jag träffade dig så hånskrattade du åt mig. svor åt mig. du sa att jag var så jävla dålig. sedan lämnade du mig trots att jag frågade så många gånger om jag fick följa med. dela gemenskapen. ni är två tvillingar. den buttra och den sura. oftast vet jag inte vem som är vem. det kändes som om jag blev sparkad i magen. jag tror att jag föll, kanske svartnade det för en sekund. du hade så bråttom att du klev över mig för att hinna fram till bästa platsen på trappan på f12/smygläsningen av nöjesguiden/gubbrummet på spy bar. du ville hinna dit medan det var gratis inträde/gratis öl/gratis tygpåsar/gratis. jag försökte le. blinkade. blinkade. blinkade. sedan åkte jag hem. ensam. satt och lekte med mobiltelefonen. hoppades att du skulle höra av dig och fråga hur det var med mig. dagen efter vaknade jag av att det smakade järn i munnen. pratade med en vän i telefonen. hon sa att du behandlar mig som skit. att jag förtjänar alla solrosor i världen. muffins med rosa glasyr och såpbubblor i mängder. jag försökte skratta bort det. mitt skratt lät lika falskt som ditt. när du hånskrattade åt mig och utan att titta mig i ögonen gick du därifrån.