ISABELLE

Josefine är småflicksaktigt förälskad, på avstånd. Jag finner det hela mycket mycket sött och en aning underligt för att komma från Joos men absolut inte negativt. Hon fnissar och rodnar och pratar om en basist iklädd Acne på en stentrappa i Stockholm. Vi diskuterar hans sätt att vara, hur han nog är på riktigt bakom alla pretentioner och förstås hur fint han skriver. Vissa människor skriver som bara snygga människor kan göra, det är sant. Min väns basist skriver så som bara snygga människor kan göra. Jag betraktar och hejar sedan ivrigt på vid sidlinjen, tycker att Josefine ska byta karriär och bli groupie på heltid. Kanske för att jag läser Pamela Des Barres I'm with the band och funderar över om mitt kall i livet inte är att hänga med musiker och diskutera vad som egentligen pågår i världen utanför och inuti. Basisten är inte världskänd, jag tror inte ens att du vet vem det är, men det spelar inte så stor roll faktiskt, det är musiken som räknas.

Jag å andra sidan är nästan småflicksaktigt förälskad också, fast i Robert Pattinson och skäms så att mina öron blir röda. Fast inte heller det spelar så stor roll, för även om min vän har en god chans på sin basist så handlar det mer om längtan hos tolvåringar att få diskutera och fnissa, än att jag ska köpa en flygbiljett till USA och börja campa utanför Pattinsons hotellrum. Jag håller tummarna, för min vän, och hoppas hoppas att hon ska råka befinna sig på samma stentrappa och snubbla in i honom.