ISABELLE

Tidigare kunde jag aldrig gråta när jag tittade på film. I biosalongen kunde tårarna rinna på andras kinder men även om jag förstod att det var en ledsam scen så kändes det aldrig mer än som vingslag i hjärtat. Sedan träffade jag världens finaste pojkvän och nu gråter jag konstant när det blir känslosamt på bioduken eller när det blir extra sorgligt i en bok. Jag älskar när kärlek porträtteras. Skrattande, gråtande, jobbig, slitsam, fantastisk, underbar kärlek. När någon får in en träffsäker forumlering, ett kamerasvep och fångar precis rätt ögonblick så fladdrar det alltid till lite i min högra hjärtkammare.