när övergrepp inte lämnar blåmärken.

Idag råkade jag ut för ett psykiskt övergrepp. Jag har känt det komma ett tag nu. Små skrapsår på hornhinnan och jag har knappt hunnit lyfta armarna innan orden bränner över kinden. Idag kom det från ingenstans. Jag hade varit och ätit lunch med pappa i Bobergs matsalNK och solen sken utanför. Men innanför glasdörrarna så golvades jag om och om igen av samma mening. Jag har svårt att säga ifrån ibland, det vet jag. Men jag har blivit bättre på det. Utan tårar eller darr på rösten så förklarade jag om och om igen min lagliga ståndpunkt men återigen så slogs jag omkull. Spottades på. Jag vet att det kan låta överdrivet, men det är precis så som jag uppfattade dagens upplevelse. Jag kände mig förnedrat, förvriden och smutsig. Det var tillbaka till mellanstadiet igen, förutom att vi nu alla är vuxna individer men jag behandlas som någon man kan sparka på, hårt. Imorgon kommer repressalierna, det är säkert.

Resten av dagen var jag ett darrande asplöv. Klasson kom och hämtade mig efter jobbet, överraskade mig Daim och en vän som blockerade mina tårar och all ilska. Resolut drog hon med mig till fantastiska Le Bar Rouge i Gamla Stan där vi drack cocktails och åt snittar innan vi traskade till Stampen, hälsade på Klassons bror som skulle spela och Klassons lilla brorsdotter.

Nu fryser jag igen. Så jag tror att det är dags att sova.

Kommentarer
Postat av: Clara

Jobbade inte du på svensk internetrekrytering?! har du slutat?

2008-10-23 @ 08:31:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback