ISABELLE

Nu har jag äntligen varit på banken och blivit vuxen (kind of) - jag har skaffat Visa-kort, Internetbank och öppnat ytterligare ett sparkonto. Tydligen var räntan på mitt befintliga konto alldeles för låg så jag kom ut från banken 382 kronor rikare. Det kändes fint.

Idag är jag rastlös. Jag har hundra saker jag borde göra men ingenting jag orkar ta tag i. Ibland undrar jag om det var en sådan bra idé att bestämma sig för Paris nästa höst. Jag har tillräckligt med pengar för att sticka idag om jag bara vill vara borta i ett halvår eller om jag skulle hitta ett arbete på plats. Jag vet inte riktigt var pengarna kom ifrån men jag är tydligen en hejare på att spara. Igår pratade jag och Empan om att jag befann mig i en mellantid i livet. Jag arbetar alltid mot mål, det är så jag fungerar. Men mitt mål är för långt fram i tiden för att jag ska kunna ta på det - känna det. Så nu driver jag bara med vinden, flyter med strömmen utan någon direkt riktning. Jag tycker inte om det. Det finns ingenting jag kan klaga på med att vara hemma - det är underbart att sova, lägga ansiktsmasker och träffa vänner ibland. Men det tar mig inte direkt framåt. Jag stampar på samma ställe. Den läskiga insikten i allt är att jag nog inte är skapt för att jobba. Jag vågar inte påbörja något nytt stort projekt, annat än NaNoWriMo som går åt helvete, för jag vet inte när jag kan tänkas få ett jobb men rastlösheten skaver under kläderna. Den håller mig vaken om nätterna. Jag klarar inte av väntan - den här mellantiden. Jag vill bara att det ska bli juni. Då slutar jag jobba och spenderar lata sommardagar med sol, bad och paraplydrinkar - eller något. Sedan packar jag väskan och beger mig iväg på mitt livs första stora äventyr. Och jag kan knappt vänta.