snart sex månader och för stora skor.
Det är snart sex månader sedan jag tog studenten. Ett halvt år. Det är snart sex månader sedan jag var för senad till studentfotograferingen, satte på mig mössan, drack champagne och åt jordgubbar i Humlegården, sprang ut, grät, åkte flak, pussades, badade i Karlaplans fontänen, gick på världens bästa mottagning och sedan på slutskivan. Det är snart ett halv år sedan.
Nu sitter jag här i mitt kök nästan sex månader senare och tänker tillbaka. Jag har funderat ganska mycket de senaste dagarna, nu när jag inte har något jobb. Vad har jag egentligen åstadkommit under den här tiden. Jag har sett västra USA, jobbat på Svensk Internetrekrytering, börjat röka allt mer, frilansat en del och nu har jag skaffat ett jobb till helgen på Älvsjö mässan. Det var inte mycket jag har gjort. Jag känner mig inte äldre, jag känner mig bara mer vilsen. Jag har ingen fast plats i världen längre. Och jag saknar Östra Real.
Mina vänner har flyttat hemifrån, skaffat ordentliga jobb, rest jorden runt och tillbaka. Jag har inte gjort så mycket men vet ni, jag är lycklig i alla fall. Idag stod jag på pendeltågsperrongen i Älvsjö och kände solen skina i ansiktet, glittra på de frostiga löven. Jag känner en genuin lyckokänsla just nu och det var det länge sedan jag gjorde. Det spelar ingen roll om jag snubblar runt i för stora skor och inte riktigt vet var jag ska gå för jag är lycklig i alla fall. Om ytterligare sex månader så kommer sommaren och då ligger hela världen framför mina fötter igen.
Nu sitter jag här i mitt kök nästan sex månader senare och tänker tillbaka. Jag har funderat ganska mycket de senaste dagarna, nu när jag inte har något jobb. Vad har jag egentligen åstadkommit under den här tiden. Jag har sett västra USA, jobbat på Svensk Internetrekrytering, börjat röka allt mer, frilansat en del och nu har jag skaffat ett jobb till helgen på Älvsjö mässan. Det var inte mycket jag har gjort. Jag känner mig inte äldre, jag känner mig bara mer vilsen. Jag har ingen fast plats i världen längre. Och jag saknar Östra Real.
Mina vänner har flyttat hemifrån, skaffat ordentliga jobb, rest jorden runt och tillbaka. Jag har inte gjort så mycket men vet ni, jag är lycklig i alla fall. Idag stod jag på pendeltågsperrongen i Älvsjö och kände solen skina i ansiktet, glittra på de frostiga löven. Jag känner en genuin lyckokänsla just nu och det var det länge sedan jag gjorde. Det spelar ingen roll om jag snubblar runt i för stora skor och inte riktigt vet var jag ska gå för jag är lycklig i alla fall. Om ytterligare sex månader så kommer sommaren och då ligger hela världen framför mina fötter igen.
Kommentarer
Trackback