ISABELLE

Jag och X har precis haft en hetsig diskussion angående journalistik, om det är den tredje statsmakten eller djävulens verktyg? Jag blev väldigt konfunderad av diskussionen och var tvungen att fundera över flertalet saker. Först och främst, vore världen en så mycket bättre plats utan journalister? I en demokrati måste tryckfrihet och yttrandefrihet finnas. Åtminstone i den typ av demokrati vi oftas associerar till. I min värld skulle det vara otroligt konstigt att leva på en plats där journalistik inte var en del av vardagen.

I kursen Svenska C läste vi ett tal av propaganda mästaren Joseph Goebbels när han bad de tyska folket offra tusentals av deras söner för att skicka dem till Sovjetunionen för att dö. Tusentals tyska pojkar hade redan dött men hur skulle deras tyska familjer veta om det? Radion styrdes av public service och begränsades till propaganda. TV existerade knappt och tidningar styrdes likaså av den framgångsrika propaganda maskinen. Är det inte så världen fortfarande skulle se ut om inte journalistiken var fri?

Ett motargument jag stötte på i diskussionen var att journalister bara ljuger. Att det inte är en primärkälla till händelsen i fråga. En person råkar ut för någonting, ringer till journalisten som i sin tur berättar sin version av det i tidningen. Allt vinklas, även om objektivitet ska råda. Motargumentet byggde på att historieböcker var ett alternativ till tidningar. Att man inte behöver läsa DN eller SvD på morgonen då det räcker att öppna en historiebok om tio år. Det om något kan inte ses som en primärkälla. Det är det långt ifrån. En historiebok berättar en händelse som har återberättats i hundratals år. Om man menar att journalister ljuger i dagspress, så ljuger definitivt skribenterna till historieböcker. Jag driver inte tesen att alla journalister talar sanning. Det finns de avskum som förvränger sanningen till något oigenkänneligt dravel. Jag driver tesen att det finns duktiga journalister som talar sanning och att dessa ska uppskattas. Jag driver tesen att ett samhälle utan journalistik, den information det bidrar med skulle vara ett ofullkomligt samhälle.

I min värld är journalistiken en skimrande dröm. Jag vill bli den som upplever saker på plats och snabbt skriver ner det på min dator. Jag vill vara den som berättar sanningen när ingen annan törs. Som säger saker som andra färfäras, chockeras över. I min värld är journalister hjältar, varje dag. Precis som lärare, rättsväsendet och räddningsverket. I min värld hyllar man andras drömmar, hjälper dem på vägen. Man kallar dem inte lögnare utan att möta ett starkt motstånd.