ISABELLE

Puh! Första riktiga andningspausen sedan i tisdags. Jäklar vad tiden har gått fort, men det har varit roligt också. Vet inte riktigt var jag ska börja, men vad sägs om en kronologisk ordning?

I onsdags var det simning på idrotten. Jag har alltid trott att jag kan simma? Vem kan inte det? Plus att jag simmar gärna flera kilometer åt gången, i mitt egna lugna tempo det vill säga. Konditionssimma var en helt annan grej. Särskilt när man har Empan som simlärare och hon envisas med att lära oss simma fjärilssim och andra akrobatiska stilar. Det var tufft, men väldigt väldigt roligt.

Efter skolan fick jag slänga mig hem. På med magtröjan, kavajen och sota ögonen. Klädd för Malmskillnadsgatan begav jag mig ut i regnet tillbaka till Östra Real för Yrkeskvällen. Det var säkert menat att hjälpa oss stackars treor med all ångest men icke, det gav snarare motsatt effekt tyckte jag. Men inga sorger som inte kan sköljas ner med rödvin? Knappast. Jag skyndade till Vapiano där jag åt middag med Ellie. Vapiano var en aning udda. Ingen hade direkt nämnt vad det var för typ av ställe men maten var hyfsad, priset var förträffligt och ljudvolymen alldeles förfärlig.
Men på unga axlar vilar inga sorger så vi kastade oss vidare till Wollmars för ett par Staropramen innan vi korsade Hornsgatan för att besöka Style som huserade på H62. Agnes och Sandra i klassen hade styrt klubb och det var självklart att vi var där. Mycket mingel och skratt samt början på ett livslångt spelmissbruk hann anläggas vid Jack Vegas-maskinen innan kvällens band; Sarajevo klev upp på scenen. Hade tjuvlyssnat lite på MySpace innan så jag kunde svänga mina lurviga i takt till en del av låtarna i alla fall. Bandet var charmigt ungdomliga. Som vanligt var ljudkvalitén lite halvdan men allt spexande gav pluspoäng. Publiken var galen och ja, jag tyckte att det var bra. Sedan dansade vi vidare i natten, åtminstone ett par timmar till innan jag somnade utmattad i sängen.



Torsdagen erbjöd skola, trodde jag. Tji fick jag när lärare försov sig så jag gjorde samma sak och gick hem och myste under duntäcket ett par timmar till. Sedan var det dags att återigen sota ögonen, sätta på sig varma kläder och bege mig mot Centralstationen med Destination: Nyköping.
Väl framme i den lilla staden (?) var det dags för sightsing. Vi besökte H&M, två gallerior och en italiensk/mexikansk restaurang. Prisbilden var helt annorlunda än i Stockholm för en stor stark för endast tjugolappen på en restaurang är inte illa. Inte illa alls. Efter vi laddat upp krafterna var det dags att ta oss mot Rosvalla. Det var lättare sagt än gjort då alla nyköpingsbor endast meddelade att det var himla långt att gå. Det var det inte, det tog 12 minuter. Under dessa tolv minuter upplevde jag en Festival i ultrarapid. Det var kallt, regnigt, lerigt och jag fastnade med håret i en taggig buske. Men det var en upplevelse.
Kent var också en upplevelse. Det var magiskt. Precis som vanligt alltså. Fint bildspel bakom, snyggt ljus och fantastisk musik. Det var riktigt riktigt bra. Familjen som förband gick inte heller av för hackor.



I helgen har jag mest tagit det lugnt och vilat upp mig. Skadorna efter mina dagar av rock n' roll är många. Ett litet skrapsår på handen, nackspärr och ont i fötterna. Det är tungt. Så det blev mest Melodifestivalen, Heroes och passionsfrukt. En sådan mjukis är jag. Nu är jag helt slut men måste plugga ändå. Det ska skrivas recensioner och svaras på mail. Sedan blir det nog lite thé och TV skulle jag tro. So long!