en kväll på södermalm




Jag hade längtat länge.
Så pass länge att jag nästan glömt bort vad som skulle hända på lördagskvällen - Thåström och Kent Zinken. Jag gillar Kent, det måste klargöras men Kent kommer aldrig i närheten av den genialitet som Thåström besitter. Inte en chans. I jämförelse med Thåström framstår Kent som ett par småpojkar som fyller tonårshjärtan med ångest och sina notböcker med tomma klyschor. Så är det bara. Mycket riktigt var det också därför jag och Elisabeth inte valde att köa till konserten. Vädret såg visserligen en aning hotfullt ut men efter en snabb blick mot idrottsplanen insåg vi att det bara var Kent:are så långt ögat kunde nå. Så istället slog vi oss ner på ett närbeläget café och åt kycklingspett med bulgur medan vi räknade minuter. 


  


Lagom till insläppet stod vi ändå på plats och trots vår något sena ankomst lyckades vi få finfina platser och sedan var det inte långtid tills det var dags. Thåström klev ut på scenen och jag och Elisabeth skrek sönder rösterna. Konserten var väldigt bra. Jag håller med DN:s fina recension. Hans raspiga röst fyllde platsen och visserligen var de flesta där för att se Kent men jag tror att det högg till i allas hjärtan när Thåström sjöng. Finstämmiga rörelser, en alldeles för ledig kostym, ibland gitarr och total scennärvaro. Eftersom turnén heter "Nästan akustiskt" så var det också nästan akustiskt. Han bjöd på både Bellman, Imperiet, låtar från de senare soloplattorna och kvällens överraskning "Die Mauer" från hans Ebba-period. Det var fint. Inte mycket till mellansnack men fint.





Kent var precis som Kent alltid är. Välregisserat mellansnack och inövade rörelser. Jocke studsade runt på scenen och låtarna satt perfekt. Samstämmigt men en aning tråkigt. Ingen riktigt äkta känsla. Men det går inte att förneka att det var en bra konsert. Både gamla låtar så som "Blå jeans" och "Kallt kaffe" blandades med den helt nyskrivna "Håll ditt huvud högt". Obligatorisk avslutning med "747" och "Mannen i den vita hatten"Södermalm begravdes i vit konfetti. Det var en pampig avslutning på en riktigt fin kväll på Södermalm.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback