west side story?
Vid middagsbordet har vi de senaste dagarna endast diskuterat en sak och det är den numera ohållbara situationen i Mälarhöjden. Från världens gulligaste villaidyll vid vattnet till något taget ur West Side Story (minus danssteg och gemensam dresscode).
Hela min uppväxt har det funnits gängslagsmål eller kanske riter är ett bättre ord. Ungdomar från Bredäng kommer hit och ska slåss men oftast liknar det en parningsritual då alla cirkulerar kring varandra i invecklade mönster tills polisen kommer. Endast de som tillhört de populära har deltagit, aldrig de oskyldiga pojkarna eller små flickorna har varit i närheten av att råka illa ut. Visst kan man befinna sig på fel plats vid fel tillfälle men när det rör sig om en gång om året är det lätt att undvika att hamna i skottelden.
Under det senaste året har händelserna avlöst varandra, det enda värre än det andra. Vänner har blivit rånade och nedslagna, fler gängslagsmål och polisbilar, mord, villainbrott och andra hemskheter. Det är inte längre de provokativa pojkarna i Sverige-tröjor som råkar illa ut utan nu kan vem som helst stå på tur.
Det senaste är att nazistsympatisörer inflitrerat grundskolan och hakkors syns målade på bänkar. Samtidigt delar "skinheads" ut flygblad utanför skolans gränser. Värvningen är på gång. Hur hemskt det än är då jag alltid trott att kickers och skinheads är förpassade till 90-talet så går det inte att komma ifrån varifrån tankarna kommer ifrån. "Bevara Mälarhöjden svenskt" är en ny slogan och efter allt som har hänt det senaste året är det inte konstigt att man drar förhastade slutsatser som en lösning på problemet. Jag tar inget parti annat än att värna och hoppas på att det tar slut någon gång för i oroliga tider kan saker eskalera utan hinder och jag vill inte se mer våld.
Situationen är inte begränsad till ett visst geografiskt område utan det mest skrämmande är att liknande tendenser syns i fler områden i Stockholm. Vad hände med kärlek till sina medmänniskor? Vad hände med att kramas i stället för att slåss?