sell out?
Jag har funderat mycket på ett inlägg som Josefine skrev i sin blogg för ett tag sedan. Det handlar om kommersialiseringen av musikindustrin. Jag började fundera på vilken typ av musik jag lyssnar på och hur pass kommersiell den är men sedan slog det mig: jag bryr mig inte. För mig är det viktigast att musiken får mig att känna någonting. Den behöver inte alltid innehålla svar på livets stora frågor utan jag vill endast känna geniuna känslor. Musik behöver inte vara så komplicerat tycker jag, utan snarare simpelt.
Att tjäna pengar i Sverige anses ofta som fult. Ännu värre är det om du tjänar pengar på din konst för då är du en sell out till den stora massan. Men varför måste det vara så? Om jag väljer att endast skriva böcker i mitt liv så hoppas jag innerligt att jag tjänar pengar på det jag älskar, för annars kommer min ekonomi aldrig att hålla sig flytande. Varför är det fult att tjäna pengar på någonting man tycker om? Varför måste kommersiellt alltid betyda att det är dåligt?
Jag lyssnar på mycket musik. Gärna indie som idag är mer av en musikstil än independent music. Vidare snurrar Thåström, franska Raphaël och Myspace-Sarajevo just nu i min iPod. Jag antar att de allra flesta av er skulle säga att Thåström är det mest kommersiella bland dessa band. Mycket möjligt. Men bara för att en stor del av oss svenskar kan tralla med i Ebba Grön-klassiker så som Staten och Kapitalet gör inte musiken till kommersiell anser jag. Jag är ganska tu delad egentligen. Varför ska alltid obskyr musik räknas som finare än det som folk faktiskt tycker om? Varför ska man få mer credd ifall bara ett få tal känner till ens musik? Helt ärligt, är det inte mer credd om man gör någonting gångbart som faktiskt får folk att känna genuina känslor? Eller? Det enda jag vet är att när jag väl skriver en roman så vill jag att så många som möjligt ska läsa den, ta del av min konst. Visst vore det roligt att bli betraktad som en djup kulturnisse men mest av allt vill jag sprida mitt budskap. Gör det mig till en sell out?
Att tjäna pengar i Sverige anses ofta som fult. Ännu värre är det om du tjänar pengar på din konst för då är du en sell out till den stora massan. Men varför måste det vara så? Om jag väljer att endast skriva böcker i mitt liv så hoppas jag innerligt att jag tjänar pengar på det jag älskar, för annars kommer min ekonomi aldrig att hålla sig flytande. Varför är det fult att tjäna pengar på någonting man tycker om? Varför måste kommersiellt alltid betyda att det är dåligt?
Jag lyssnar på mycket musik. Gärna indie som idag är mer av en musikstil än independent music. Vidare snurrar Thåström, franska Raphaël och Myspace-Sarajevo just nu i min iPod. Jag antar att de allra flesta av er skulle säga att Thåström är det mest kommersiella bland dessa band. Mycket möjligt. Men bara för att en stor del av oss svenskar kan tralla med i Ebba Grön-klassiker så som Staten och Kapitalet gör inte musiken till kommersiell anser jag. Jag är ganska tu delad egentligen. Varför ska alltid obskyr musik räknas som finare än det som folk faktiskt tycker om? Varför ska man få mer credd ifall bara ett få tal känner till ens musik? Helt ärligt, är det inte mer credd om man gör någonting gångbart som faktiskt får folk att känna genuina känslor? Eller? Det enda jag vet är att när jag väl skriver en roman så vill jag att så många som möjligt ska läsa den, ta del av min konst. Visst vore det roligt att bli betraktad som en djup kulturnisse men mest av allt vill jag sprida mitt budskap. Gör det mig till en sell out?
Kommentarer
Trackback