ISABELLE

Sitter och lyssnar på Håkans nya skiva "För sent för Edelweiss" och mår allmänt bra trots en turbulent förmiddag. Litterära gestaltningen var helt utan komplikationer. Vi tittade på en fransk thriller och halvsov i mörkret. På Texmexen var det lite mer upp och ner. Stefan spelade sina tonsatta dikter och jag saknade att gå i högstadiet. Springa runt på stan i solskenet i mina Converse med mina fina pinglor. Jag saknade att laga SP-special på fredagarna och ta miljontals flummiga fotografier. Jag tror att många saknade. Jag saknade mest illusionen, som just nu Håkan sjunger om. Jag saknade illusionen av att vara ung och bekymmersfri. Det som var förr, var inte lika härligt då tror jag, inte som det är nu. Minnena är fina och min drog.

Sedan föll lite tårar på de smutsiga skolbänkarna och vi tröståt på McDonalds. Jag mest frös och visste inte vad jag skulle säga medan folket runt mig grät. Jag är inte känslokall. Ingenstans. Jag är fylld med känslor men saknar alla ord. Så jag kände mig dum mest hela tiden. Sedan shoppade jag och Lova och pratade, pratade och pratade.

Nu väntar jag på att få en uppsats skickad till mig som jag ska opponera på tills imorgon. Sedan blir det dans och mer Håkan. Idag går en era i graven förresten. Det sista Dawson's Creek-avsnittet sänds på fyran. Helt otroligt att jag har varit tokfast vid den serien ett helt läsår.