ISABELLE

Idag mötte jag faran på tunnelbanan. Jag klev på glad i hågen i Mälarhöjden med nya fräscha DN På Stan i handen och sökte efter en sittplats. Tyvärr var det fullt redan då ett dagis invarderat just min vagn så jag ställde mig lugnt och började bläddra i min tidning. Vid Liljeholmen funderade jag på att hoppa av och byta till tunnelbanan mot Mörby Centrum då den var helt tom men jag valde trots allt att stanna kvar på tåget mot Ropsten. Plötsligt såg jag ljuspunkten. Mitt i horden av barn lyste en tom plats emot mig och snabbt satte jag mig ner. Nöjd tog jag återigen upp min tidning och lutade mig tillbaka. Mitt mellan Liljeholmen och Hornstull hände det som inte får hända. Ett av barnen kräktes. Ögonen var uppspärrade av förvåning och munnen halvöppen, ut välde något tjockt och grönvitt. Det tog ett par sekunder innan dagisfröknarna upptäckte det hela och började långsamt gräva i sina ryggsäckar efter en spypåse. Jag som är enormt rädd för att bli magsjuk och lider av en allmän bacillskräck, dog. Snabbt slängde jag mig av i Hornstull, smörjde in händerna med mitt anti-bakteriella-gel från Sephora och försökte tvinga tillbaka min egen kräkreflex. Dagens lärda läxa blev att aldrig mer sätta mig ner i närheten av några dagisbarn för man kan aldrig veta vilken skepnad faran har.