ISABELLE

Att säga hejdå har alltid varit något jag har haft svårt för. När jag var liten vägrade jag att säga hejdå till mormor och morfar efter somrarna i Dalarna, jag bara sprang in i bilen och gömde mig när det var dags för hemfärd. Idag så har jag svårt att resa iväg, säga hejdå så det blir mest ett käckt "Vi ses!" för att slippa hantera min separationsångest. Men idag var det dags att säga hejdå på riktigt. Mitt finska troll Jade ska flytta till USA för ett utbytesår i sydstaterna och det var dags att krypa in i hennes farm och faktiskt ta farväl, åtminstone för ett tag framöver.




Flickorna (och en pojke) samlades på L'Angolo för skratt och bus, kanske ett sätt att hantera att slippa komma fram till det ödesstigna ögonblicket men tillslut gick det inte att skjuta upp längre. Under svampen föll alla en tår och kramades innan vi slängde oss på tunnelbanan för att åka hem för att trösta oss med Simpsons-maraton på TV och sedan Clueless för att hantera att det faktiskt sticker lite i hjärtat ibland.
Jag hatar verkligen verkligen att allt inte är för evigt.