när livet bara strejkar.
Men åh, ingenting tycks fungera för mig nu för tiden och ingenting gör mig riktigt glad. Ni vet när man har ett stort tomrum inuti som man bara försöker fylla med materiella ting eller billig kärlek genom att krama en bekant? Ingenting tycks fylla mig längre och hålet blir bara större och större.
Idag pratade Andreas om begreppet utbränd på svenskan och jag känner mig träffad. Men hur läskigt är det inte att slocka som människa, när allt sterarin är slut och man inte orkar flamma längre redan innan man fyllt 18? Mer och mer ansvar läggs på mina axlar och jag kippar efter mer luft men icke, det bara går inte längre.
Fuck engelskadebatten imorgon, jag tycker ändå inte om att prata inför folk. Istället ska jag nog röka Marlboros och gå på Bengans CD-rea och försöka få med mig Bloc Party - Silent Alarm hem. Plus att jag saknar min bästa vän, det gör inte direkt livet lättare. Nu var det nog med känslodravel för ikväll och jag ska hoppa i säng!
Även om det kanske inte är mig det pratas om i inlägget som "bästa vän" misstänker jag, så kan jag iaf vara med och fylla ditt tomrum lite grann. Förhoppningsvis med en PICkväll väldigt snart.
Åh vad det beskriver mina känslor på pricken. Idag gick jag helt seriöst och formulerade i mitt huvud hela artikeln till rubriken "17-åring kollapsade av utbrändhet - skolorna måste börja ta ansvar".
Ta inte livet så seriöst, du kommer ändå sluta upp död! Chilla lite, du skulle behöva en "Calle" dag av att inte gör NÅGONTING alls. Thats the shit!
Peace!
haha..om du tror att DU är utbränd, så har du ingen aning om vad utbrändhet är.
Du får försöka att tänka att när det känns som mörkast så kan det bara bli ljusare
Undrar du vad du ska bli i framtiden? genom min nära kontakt med Yrkesvalsgeneratorn besitter jag svaret...
Undrar du vad du ska bli i framtiden? genom min nära kontakt med Yrkesvalsgeneratorn besitter jag svaret...
känner verkligen igen mig! det känns sådär ibland.. men som tur är blir det alltis bättre :)