ISABELLE

Jag har precis kommit upp med näsan för luft ur boken jag legat begravd under sedan pojkvännen pussade mig hejdå och begav sig mot Skåne. För tillfället så läser jag med en sådan rasande fart att jag knappt hinner uppfatta de printade orden. Boken som ligger mig så kärt om hjärtat heter "How to kill a rock star" och är skriven av Tiffanie DeBartolo. Jag trodde att det skulle vara vanlig lättläsning som spelar på chic-lit. linjerna men icke. Det är hjärtslitande och självdestruktiv litteratur. Inte som "Vingklippt ängel" som fick ännu fler flickor än vanligt att karva sig i underarmarna utan den här boken tillhör den sorten som får hjärtat att krossas litegrann för varje sida. Så fantastiskt vackert och dramatiskt är allting. Och allt jag kan göra är att fortsätta läsa för att sedan känna det där enorma tomrummet som jag alltid gör när någonting fint tar slut.

Litteratur har blivit ett vanligt samtalsämne i min vardag. Främst igår efter jag hade fått börja skriva på litterära gestaltningen. Vi provade på ett Stephen King-perspektiv. Det vill säga, att berättelsen redan finns och att vårt jobb som skribenter är att hitta den och lösa gåtan för att sedan skriva ner det. Till motsats av Denise Rudberg som i en intervju menade att skriva en roman är som att vara kissnödig, man bara måste helt enkelt.
Hur som helst så var det en givande lektion idag även om jag fasar för att skicka in mitt resultat på Fronter och bedömas för en sådan simpel text.

Onsdagen fortsatte i kulturens tecken i och med att det var dags för Baryshnikov & Laguna på Dansens Hus. Mötte upp mamma strax innan klockan fem för middag på STRIX innan vi anlände till Norra Bantorget. Jag kände mig lite lurad faktiskt då det framgick att det först visades en kortfilm på 30 minuter som hetter Car-Men, för er som är kvicktänkta så har ni redan förstås upptäckt att det Carmen det handlade om. En stumfilm med koreografi till de klassiska tonerna, ingenting som föll mig i smaken.
Resten av föreställningen satt jag dock som klistrad. 22 minuter av himmelrike då Baryshnikov förtrollade mig totalt med sina klara steg och känslan som Mats Eks "Ställe" förmedlade. Fantastiskt och rörande. Jag var i extas. Som vanligt tar allt slut alldeles för fort och jag gick på moln därifrån i höstkvällen. Det var fantastiskt att se en av världens mest betydelsefulla dansare genom tiderna efter Nurejev.

Torsdagen har spendetats med pojkvännen på en solig uteservering med lunch och syndigt vitt vin mitt på dagen, precis så som livet ska vara!