ISABELLE

Det är förvånandsvärt vilken skillnad det blir när man är ensam under helgen och pojkvännen är borta och roar sig på annat håll. Jag vet att jag låter fruktansvärt tragisk i alla singelöron där ute men helgrutinerna förändras synbart när man umgås med en annan människa dygnet runt.
Först och främst har jag reflekterat över all tid jag har haft för mig själv i helgen, visserligen helt självvalt då jag har valt att inte ränna runt och försöka träffa alla utan bara tagit hand om mig och träffat familjen och släkten. Sedan har jag även funderat över egoismen. Att vara i ett par handlar om att kompromissa även om det antagligen finns en del i varje par som är mer benägen att ta beslut och initiativ. Den här helgen har jag kunnat göra precis vad jag vill utan att lyssna på någon annan. Som i fredags så låg jag hemma i pyjamasbyxor när Johan ringde mig och meddelade att det var utgång på ingång och utan att jag behövde konsultera en andra part så behövde jag bara slänga på mig ett par stilettos och bege mig in emot stan.
I lördags sov jag tills jag vaknade, åt frukost och läste morgontidningen grundligt, tog ett långt bad och tittade på SATC hela förmiddagen. Det kanske inte låter så speciellt i just dina öron men det var länge sedan jag kunde skämma bort mig själv på lördagen.
Och idag så har jag visserligen mest spenderat tid med mina pluggböcker, men jag har även hunnit med en kortare promenad och slipper jobbiga avsked vid tågstationen.

Nu låter det kanske på mig som det är heaven att få spendera helgen utan pojkvännen men det jag egentligen ville säga var att det är en sådan otrolig skillnad på att vara själv och att vara med någon annan. Självklart älskar jag att vakna upp med en puss på kinden och att ha någon att dela min helg med, men vad är det man brukar säga? Omväxling förnöjer, och nu kan jag inte låta bli att se fram emot nästa gång jag får se ett brunlockigt huvud och känna en hand i min.