ISABELLE

Vaknade imorse okristligt tidigt (Chris mått mätt i alla fall) för att efter en långfrukost och ett allmänt virrvarr på morgonen bege mig mot Östra real.
En hel hög värdelösa lektioner men en mycket intressant lunchdiskussion angående det mest förbjuda samtalsämnet av dem alla, eller kanske det vanligaste? Det tål att tänkas på. Hur som helst så blev det en hel del pepp-talk och en drös med sms från Klasson under följande lektion.

Det är mycket som skaver och gnager i min hjärna nu för tiden. En mängd samtal som finns kvar, fastpräntade trots att de kan ha ägt rum för länge sedan. Idag är den där dagen då allt kommer tillbaka för att skölja över mig igen. Det som X sa igår om en nära vän till mig gnager och irriterar som i öppna sår. Skönhet ligger i betraktarens öga, that's it och det falskspel som pågår bakom kulisserna äcklar mig. När människor säger sådana där saker så sjunker de till milimetersmå i mina ögon, och jag tycker det är tråkigt att man missbedömmer människor fundamentalt på vissa punkter.
Det händer ganska ofta. Jag misstänker starkt att jag oftast har för höga tankar om människor i min närhet och kanske ställer orimligt höga krav på närstående för att jag så gärna vill att alla ska uppfylla dessa krav och i mina ögon bli perfekta människor. Jag själv är långt ifrån att vara perfekt, men jag försöker åtminstone vara ärlig.

Idag har varit en dag då mitt humör har varit likt en berg-och-dalbana, extremt mycket upp och ner. Ibland går jag omkring med ett leende på läpparna eftersom föregående dygn inte var så tokigt alls, medan ibland har jag bara lust att lägga mig i sängen eller rymma någonstans långt bort exempelvis Djurås för att slippa alla krav som tynger ner mig.
Nog med klagande för min del, nu ska jag äta Godiva-choklad och fortsätta att lyssna på CD-skivorna som Chris lämnade här, ship ahoy!