ISABELLE

Trötta ögon och ett leende som aldrig dog. Sju grader ute imorse och en cigarett i mungipan. Världens bästa Klasson och en inte allt för tokig Sarah som ackompanjerade mig till skolan. Lunchrast med alla älsklingarna och sedan världens bästa eftermiddag i Sjöstaden med Josefine och My i den sistnämdas säng med kakor och thé.

Jag har fått höra hela dagen att jag går omkring med ett leende på läpparna och vid lunchen insåg vi tjejer snabbt att alla har gått åt olika håll. Sorgligt men sant men helt plötsligt finns inte det oslagbara singelgänget längre. Beror det på att miljöbyte alltid är bra eller att vi faktiskt har mognat lite grann?
Sedan kanske jag och Klasson inte ska tala om att , för någon spottade två Stockholmare på en bänk i Djurås kl. 13 i söndags med en vinflaska mellan sig, hoppsansa.
Dagens andra diskussionsämne förutom helgen i Djurås måste ha varit att vi någonstans på vägen har tappat bort en vän, eller föredetta vän eller jag vet inte längre vad man ska kalla X. Men sådant är väl livet? Folk kommer och går, lämnar fotavtryck i sanden och försvinner igen?

Nu väntar sängen, lite sömn och lite mer Selma Lagerlöf till svenskuppgiften imorgon, ship ahoy!