Onsdag - journalistslynans nästa scoop
Snooze-knappen på väckarklockan är förrädisk och fick mig att småslumra i 20 minuter innan jag på tok för sent hoppade upp ur sängen. Älskade Pucci-scarfen som bara skriker sommar fick följa med mig ut idag. Sommaren ja, det är nästan så att jag längtar tillbaka: Båstad, Ayia Napa, USA, landet... mjau, men sommaren07 blir nog ännu bättre!
Har diskuterat mitt scoop med Johan och Sarah idag. Synd bara att kärlek tyvärr står ivägen för annars skulle den artikeln som förblir tomma ord och meningar i mitt huvud, kunna vara ett genombrott för min del då smaskigare nyheter som alla tidningar skulle finna intressanta. Aldrig tidigare har jag wallraffat på ett sådant omedvetet sätt heller. Suck. Men det kommer alltid andra chanser och alla inblandade kan pusta ut för den här gången.
Däremot har jag börjat fila så smått på min artikel till nästa nummer av skoltidningen om "Det iskalla utanförskapet" som arbetskopian så fint är döpt till. Det ska bli intressant imorgon att diskutera min idé med Daniel för att höra vad han tycker, feed-back är bland det bästa med TEX(mex)-lektionerna.
SYV var och pratade för klassen idag om framtiden och högskola/universitet, skrämmande. Plötsligt insåg jag att det inte alls handlar om att läsa vilka kurser jag vill på gymnasiet utan att välja strategiskt för att kunna hålla så många dörrar öppna som möjligt. Jag har bra betyg för tillfället, över snittet men det kanske aldrig räcker? 20,0 kommer jag aldrig uppnå, det vet jag är en omöjlighet för mig då jag inte är tillräckligt briljant när det gäller matematik.
Mamma och pappa pressar hemifrån om Handels men journalisthögskolan är vad jag egentligen vill gå. Uppsala lockar men framförallt studier utomlands rankas högt i mina ögon. Boston och Harvard är en dröm som jag kommer få jobba hårt för att den ska gå i uppfyllelse, en fördel är ändå att jag har släkt på skolan.
Snart har halva gymnasietiden gått och vad jag ska göra året/n efter gymnasiet är fortfarande oklart. Plugga vidare direkt är ingen hit, men att bara glida runt hemma i en slentrianmässig vardag lockar inte heller. Göra någonting galet och bara flytta iväg, långt borta känns alldeles för spontant och oplanerat för min del. Men en tröst är i alla fall att det enligt vänner kommer att komma, att planerna kommer forma sig självmant så småningom. Vi får väl hoppas.
Strategin inför V&R ligger klar även om det verkar som om jag kommer få operera ensam till största delen av tiden, men whatever det är inte för att jag så gärna vill ha plaggen utan mer för att det är en rolig grej. Förhoppningsvis kommer ett långt och blodigt blogginlägg imorgon (inspirerad av American Psycho, någon?).
Vad Empan roar sig med på lektionerna...
Ikväll blir det OC och sedan att öva på mitt speech till engelskan, ship ahoy!