ISABELLE

Du korsar Stureplan en fredagseftermiddag och får syn på en bekant du inte har sett på några veckor och vinkar glatt hej för att sedan gå fram och hälsa mer ordentligt, kanske fråga om ni ska ta en fika men så får du svaret att personen i fråga inte alls har tid att stå och kallprata för hon/han ska faktiskt iväg på ett superviktig möte.
Detta fenomen är relativt nytt bland ungdomar i min åldersgrupp då de flesta faktiskt inte har superviktiga jobbmöten att gå på dygnet runt eftersom de flesta fortfarande lever livets glada dagar och lever på föräldrarnas pengar. Trots det ska var och varannan människa på möte nu för tiden, och det finns två stereotyper och här presenteras dessa:

- Den upptagna. Hon eller han ser praktiskt jämt ut såhär och har faktiskt skaffat ett jobb som kräver en hel del flängande kors och tvärs över stan för riktiga jobbmöten. Den här personen har hela sin kalender fullklottrad av meddelanden och vill du få tid att träffa den här personen gäller det att vara ute veckor i förväg. I min vänskapskrets är Jade den mest upptagna människa jag känner som är under 18 och fortfarande pluggar ”stenhårt” på gymnasiet.

-Den låtsas-upptagna. Hon eller han är jämt ”upptagen” och när du möter personen på stan hälsar hon/han alltid med andan i halsen och ursäktar sig för att kunna jäkta vidare. Troligen kommer du snart kunna se den här personen på något av Stureplans fik med sina nära vänner för att ha ”jobbmöte”. Den här personen njuter nästan perverst av att jämt vara upptagen och tycker om att leka viktig. För att inte vara elak emot ett gäng grabbar i min bekantskapskrets som överdoserar BUS och nyligen upptäckt magin med lokalfester så ska jag inte nämna några namn, men ni bör känna er träffade.


Well, nu för tiden ska alla leka så upptagna, så superviktiga och det är tråkigt måste jag säga. För var alla mycket roligare när man kunde ringa och ta en spontanfika på en måndagseftermiddag och för er ”låtas upptagna”, folk har redan genomskådat er, så ni kan lägga ner skådespelet...

Mötena har även bytt plats. Förr var möten någonting som innebar kostym/dräkt och i strika konferensrum eller åtminstone kontor. Sedan kom den mer slappa affärslunchen som i dagens samhälle lika gärna kan äga rum på Espresso house uteservering som Sturehof. Efter det kom det mera spontana mötet över fikat, som ofta förväxlas med att träffa upp vänner för att diskutera helgplanerna (gäller främst den låtsas upptagna). Senaste nytt på mötetshimeln är tydligen möten in the bed. Någonting nytt en av mina kära vänner nyligen fick förfrågan om.. och jag vill inte veta vad det här kommer att leda någon vart. Men vad brukar man säga? Utile dulci, förena nytta med nöje!