torsdag.
Idag var det inte vackert att gå upp efter blott fem timmars sömn. Jag kände mig döende. Väl på jobbet så låg servern nere så jag spenderade större delen av förmiddagen med att glo in i en vägg och försöka hålla ögonen öppna. Lunchade med Josefine i solskenet och efter en caesarwrap så kändes livet lite lättare. Efter jobbet besökte jag min naprapat för att se vad jag kunde göra åt mitt trasiga vänsterben. Nu är det träningsstop i 3 månader, seriöst rehab och ett par rundor av tortyr. Jag kände mig som en krigsfånge i Soviet när naprapaten klämde på mitt ben. Låt oss göra det klart: jag har en kraftig inflammation som han nu med hjälp av sitt klämmande har gjort till en akut inflammation. Jag får vara glad om jag kan gå i helgen. Men för att se livet från den ljusa sidan: pappa orkade inte laga mat så vi gick till Villa Fridhem och åt middag, min pojkvän är här och passar upp på mig när jag ligger och gnäller i sängen och imorgon är min sista jobbdag. Sedan ska jag bara "jobba" med att skriva, tvinga folk att ställa upp på de sista intervjuerna jag behöver göra i Sverige inför mitt projekt, shoppa, dricka vin och njuta av livet innan jag flyttar.
Kommentarer
Trackback