Jag vill ut och ränna i natten. Jag är trött på att ligga hemma. Det är fint att ligga hemma tillsammans med sällskap men ensam är det mest tristess. Jag saknar den tiden då jag var duktig på att underhålla mig själv, då jag tyckte om att umgås med mig själv. Nu vill jag dricka rödvin och skratta bort söndagen tillsammans med en vän eller två. Jag vill ut och ränna. Jag vill frysa i väntan på tunnelbanan, känna regndropparna i pannan och segheten i kroppen. Fundera över om man verkligen orkar, kanske är det skönare att bara stanna hemma? Det gör i alla fall inte lika ont i fötterna, fuck killer heels. Möta upp någon. Skratta lite. Allt lättar. Skvallra. Konspirera. Dansa. Sedan hem igen. Somna totalt utmattad. Jag har all tid i världen. Imorgon jobbar jag inte, och inte heller de närmsta fem-sex-månaderna. Det känns så jävla knäppt efter att ha jobbat non-stop i över ett år.