ISABELLE

Foto: Kacper Kasprzyk


Ibland är jag som ett barn i trotsåldern. Jag går helt enkelt inte och lägger mig, sedan får jag ångest för att jag inte vill sova bort hela morgondagen och ställer väckarklockan väldigt tidigt för att kompensera. Det gör att jag är dödstrött idag och inte alls orkar ut i det fina +20 vädret. Istället "jobbar" jag hemifrån med diverse saker och funderar på huruvida jag ska behålla en kornblå mockaklänning eller inte, detta till tonerna av the Verve.

Josefine replikerade på det här inlägget jag skrev igår och det här var hennes svar:

"Jag skulle utöver denna text knåpa ihop ett inlägg om fördomar mot småstäder, däremot så bestämde sig Bella, som protesterade hej vilt när jag presenterade förslaget, för att sno konceptet rakt av. Och med tanke på att hon hann publicera texten innan mig tänker jag bespara er mödan att läsa allt två gånger. Även om hon mjäkar lite väl mycket. Hon är inte alls så sockersött romantiserande och ödmjuk som det verkar, hon är om inte Ännu mer fördomsfull i förhållande till mig. Hon vill inte ha några sju sorters blommor under kudden - det blir ju smulor i sängen (!), torsdagsmarknaden byts gärna ut mot en promenad längs Götgatsbacken och hon tycker att Thailand är så-å passé för där har hon inte vart sedan 1998 – Sydafrika nästa (!). Så det så. Och hur gärna kan man vilja bo på landet om man ska flytta till Paris inom två veckor? Nej, juste. Det var min hämnd. Tack och hej."

Jag tyckte det var underhållande. Men det får mig att se ut som djävulen själv. Jag är inte så hemsk, faktiskt, jag är ganska så snäll.