tisdag.
Jag har alltid tyckt att det är underligt med släkt och släktband. Jag vet inte. Jag tycker egentligen bara om halva min släkt, den andra halvan skulle jag nog inte träffa speciellt ofta om vi inte behövde umgås just eftersom vi delar en aning blod. Idag kommer min syssling med hans familj från USA och det är obligatorisk närvaro på sightseeing i Stockholm och efterföljande middag. Jag har endast träffat denna syssling en gång tidigare och känner mig inte direkt lyrisk över denna släktsammankomst.
Men å andra sidan; Josefine försöker berätta/name-drop:a vad jag missar ikväll och jag bedömer att hon inte riktigt lyckas. Jag hatar wannabe-hipsters och konstnärer som bara spenderar skattepengar på att producera ingenting alls (typ värdelösa saker som ett hus för hemlösa under Liljeholmsbron som inte brandsäkrades så man var tvungna att riva huset innan några hemlösa fick chansen att flytta in), så med andra ord är Weekday-festen med Konstfack ingenting för mig. Och att sitta ute på en trappa med en kall öl i näven känns inte heller direkt lockande när det är mörkt på himlen utanför och regnet redan hänger i luften. Jag längtar efter att krypa upp i soffan och titta på en bra film, eller sova, ja sova skulle inte sitta helt fel.