musik och minnen.
Ni vet hur musik kan framkalla minnen av hur någonting doftade, smaker, utseenden? Jag lyssnar nästan alltid på Coral - Dreaming of you när jag längtar bort. Som när jag är sjuk. Då vill jag helst av allt vara frisk och vara på toppen igen.
Dreaming of you påminner mig om hur det var att precis vara 18-år fyllda och hetsdricka öl och jägerjärn på Wollmars innan vi helt sliriga under klackarna sprang över Mariatorget till Babasonic. Det var onsdag och det var alltid kallt utomhus. Vi ville utnyttja tiden till max för morgonen efter skulle vi vilja kräkas i papperskorgen istället för att räkna derivata i klassrummet högst upp. Jag hade ofta lila fjädrar på ögonfransarna och vi alla hade tights, oformliga kläder och håret uppsatt. Det var alltid mörkt och ölen var dubbelt så dyr som på Wollmars. Vi skrattade och rökte i kön, gällde att komma in direkt för annars behövde man betala inträde och pengarna skulle räcka till nattbussen hem och en pommestallrik på grillen utanför. Inga lagar och inga regler i kön. Alla kände alla, men i Stockholm hälsar man inte. Viker aldrig undan blicken men tittar inte heller någon i ögonen. Där nere var väggarna redan fuktiga. Det var trångt, svettigt och mörkt. Alla killar hade mörka lockar och randiga, något för stora, tröjor och alla tjejer hade långa linnen, bandeaubikini och tights. Vi dansade, non stop. Och ur högtalarna spelades dreaming of you.
Dreaming of you påminner mig om hur det var att precis vara 18-år fyllda och hetsdricka öl och jägerjärn på Wollmars innan vi helt sliriga under klackarna sprang över Mariatorget till Babasonic. Det var onsdag och det var alltid kallt utomhus. Vi ville utnyttja tiden till max för morgonen efter skulle vi vilja kräkas i papperskorgen istället för att räkna derivata i klassrummet högst upp. Jag hade ofta lila fjädrar på ögonfransarna och vi alla hade tights, oformliga kläder och håret uppsatt. Det var alltid mörkt och ölen var dubbelt så dyr som på Wollmars. Vi skrattade och rökte i kön, gällde att komma in direkt för annars behövde man betala inträde och pengarna skulle räcka till nattbussen hem och en pommestallrik på grillen utanför. Inga lagar och inga regler i kön. Alla kände alla, men i Stockholm hälsar man inte. Viker aldrig undan blicken men tittar inte heller någon i ögonen. Där nere var väggarna redan fuktiga. Det var trångt, svettigt och mörkt. Alla killar hade mörka lockar och randiga, något för stora, tröjor och alla tjejer hade långa linnen, bandeaubikini och tights. Vi dansade, non stop. Och ur högtalarna spelades dreaming of you.
Kommentarer
Trackback