hälsningar från en helg och tankar som kryper.
Det här med att ha en blogg kan bli lite frustrerande ibland, ännu ett måste. Jag antar att jag ska försöka berätta för er vad jag har pysslat med i helgen, trots att orden inte riktigt räcker till. Hur som; jag har skaffat mig nya fräknar och fler myggbett. jag har ätit världens godaste brunch och sedan bokstavligen rullat ner till 018 för att dricka iste. jag har suttit i gräset och tittat på tornerspel. jag har ätit brieost i mängder och druckit iskall öl. ätit ännu mer god mat. jag har tittat på tv-serier. pussats med pojkvännen. sovit alldeles för många timmar. skrattat tills jag fick magknip.
För er är det ovanstående mest bara ord, antar jag, men för mig var det en av de bättre helgerna på länge. Jag blir så ledsen ibland för att jag vet att alla känslor inte når fram med bara ord, fast jag så gärna vill. Jag fick nyligen en fråga om jag inte kan börja skriva på engelska. Det är en fråga jag är ytterst tudelad i. Jag har alltid hävdat att man inte kan bli flytande på något annat språk än sitt modersmål eftersom man inte kan alla ord och uttryck. Å andra sidan läser jag bara på engelska och tänker ganska ofta på ovannämnda språk. Det finns såklart väldigt fina uttryck på engelska också. Jag vill bli författare någongång, och ska då självklart skriva på svenska, men är det då vettigt att leka med tanken och blogga på ett annat språk? Jag vet inte. Jag ska fundera på det. Precis som jag ska fundera på om jag ska börja skriva ner fiction i bloggen. Ofta öppnar jag ett worddokument och skriver tio rader snabbt om kärlek, sorg, lycka och svindlande höjder, men just de tio raderna ser ni aldrig för jag publicerar dem aldrig. Ska jag börja göra det? Jag vet inte. Hela huvudet kryllar av frågor, men det kanske vore vettigt att börja dra i alla lösa trådar. Men; inte ikväll. Ikväll ska jag titta på I'm not there, öppna ett worddokument och skriva tio nya rader om pojkar med lockigt hår och fräknar.