ISABELLE

Det är den fjortonde juli. I min bok kunde alla dagar få vara den fjortonde juli. Vakna av en nysning, för solen skiner så starkt in genom de dammiga fönstren. Du har tjatat om att vi måste ta och tvätta dem, städa upp våra liv men idag så spelar det ingen roll. Jag har sju skrapsår på benen efter att jag trillade när vi sprang ikapp på grusvägen och du har en massa fräknar på armarna. Det blir så lätt så om sommaren. Jag är tyst, så tyst, för att inte väcka dig, för du sover ännu fastän klockan är alldeles för mycket. Vi borde vara uppe i gryningen och lägga nät innan vi cyklar för att köpa mjölk och ägg. Bland spindeltunna tankar, i vår fantasi. När vi ligger under täcket om natten pratar vi om sådana saker. Som att köpa kostymbyxor, börja dagen med ett kokt ägg och sedan åka båt om dagarna då det är fint väder. Har vi tur så tar vi oss bara ner till bryggan. Det blir lätt så. Alla fjortonde julimånader så tar vi oss bara ner till bryggan. Som nu.