ISABELLE

ibland blir jag nästan rädd för mig själv. ilskan kryper i armarna som röksug och jag knyter nävarna och stoppar händerna i fickorna. biter mig i läppen, alldeles för ofta, tills den är blodig. vill inte säga för mycket. säger nog alldeles för lite. medvetet målar jag ögonen med elakt svart men ler alltid sött. du intresserar mig inte det minsta, men irriterar mig alltid. något i periferin. jag kliar mig i ögat och slår ut med armarna. du bara surrar högre. hade du varit av kvinnligt kön hade jag knäckt ditt näsben vid det här laget. fuck off.