nu byter vi plats; följ med mig!



I och med att jag flyttar till Paris tidigt tidigt imorgon bitti så byter vi också blogg. Nu lämnar vi den här bloggen, åtminstone för ett tag för att leka i ett nytt format. Från och med imorgon så ska jag försöka lära mig prata franska, dricka rödvin i min lägenhet, skriva tills fingrarna blöder och dansa tills solen går upp om morgonen. Följ med mig! Vi ses på
ohsoparis.blogspot.com!


söndag.

Idag packar jag, försöker limma ihop trasiga bitar och struntar i att svara i telefonen som ringer var och varannan minut. Orkar inte. Hinner inte. Vill inte. Jag har knappt hunnit plocka fram hälften av det jag ska ha med mig och helst av allt vill jag bara sova. Jag vet inte. Det här känns inte som en bra dag, trots att jag ska prova på min dröm med start imorgon.

lördag.

Familjemiddag och stora kramkalaset ikväll. Men jag älskar kantareller så det är ganska så fint i alla fall. Sedan ska jag börja packa ihop mitt liv. Jag tror att det handlar om att se allt det här som en början på något, och inte ett slut. Det här är en början på mitt vuxenliv och det ska kännas bra i magen. Och jag har en betalning att göra till min landlord 18 000 kronor och det svider, ska ni veta.

du och du och du och jag och du.

och ibland gör det så jävla ont att jag bara vill gräva ner mig under alla kuddar och sluta andas för en stund.


torsdag/fredag/vad du vill.



Vi hann inte riktigt höras igår för det var så fullspäckat schema att jag inte hann andas eller riktigt slå mig till ro förrän efter midnatt. Men; stressfrukost i Uppsala, tågjäktande till Stockholm, en sadistisk tandläkare som försökte slita loss mitt huvud från halsen, en trött frisör som gav mig en trött frisyr, hem till Josefine för att mellanlanda innan jag drack öl med Sebastian, även kallad basisten, och gjorde en ytterst trevlig men lite konstig intervju. Sedan fick jag äta knäckemackor hos Josefine till middag för middagstiden var för länge sedan förbi och till slut hamnade jag i en taxi på väg hem. Det var en omtumlande dag igår, men fin på flera sätt. Ja, det var fint.

Idag ska det fixas och trixas med en hel del inför Paris och annars ska jag försöka klämma in en kopp kaffe med Elisabeth när hon har lekt doktor i tillräckligt många timmar på KI. Puss.


onsdag.

Fy fan vad jag hade varit snygg på 80-talet. Idag har jag kornblå eyeliner, riktig 80-talslugg och tajt fodral. Jag älskar det. Nu sticker jag på dejt med min man, so long!

lördagen i bilder.



I lördags firade jag och mina vänner att jag ska flytta till Paris och vi startade hela morgonen i solen på Kungsholmen med frukost på Petite France.




Om man bor i huset så kan man få frukosten uppskickad i mathissen, hur mysigt är inte det?




På kvällen åt vi algerisk/libanesisk mezemat och hallonparfait hemma hos mig, drack bubbliga drinkar och skrattade. Till en början ville alla gömma sig för kameran och då såg vi någorlunda civiliserade ut. Jag fick världens godaste knäck-kakor av Emelie som tog slut på tre sekunder och massor med andra fina saker.




Sedan glömde vi helt bort att vara vuxna och dansade till Las Ketchup Song och Macarena hela natten lång.


kvällar.

Pojkvän och kycklinggryta. Första avsnittet Gossip Girl säsong tre och Greek. Snart film och glass. Jag äter alltid mycket, men när jag är lycklig så äter jag alltid lite extra. Oh well. Lycka lycka lycka.

tisdag.

Det är så kallt i Stockholm om mornarna. Jag tycker det är härligt. Det är härligt med höst för höst innebär alltid nystart för mig. Jag tycker om att starta om på nytt och sträva efter att bli en bättre människa även om fram i december så inser jag alltid att jag är precis likadan. Jag utnyttjade inte träningskortet till max, jag började inte äta rätt, jag sov fortfarande för lite och filosoferade för mycket. Men själva möjligheten att starta om är fin.

Idag är det dags att beta av ytterligare saker inför Paris. Som hejdålunch med farmor och ett besök hos skräddaren. So long!

popgulliga veganer och regina spektor.

Jag försöker skriva men det krampar, allt krampar och ingenting vill komma ut och fram som jag vill. Under tiden lyssnar jag på Regina Spektor och dricker thé som jag redan bränt sönder tungan på. Är inte Spektor egentligen ganska meningslös? För ett år sedan hade jag försvarat musiken som mysig, gullig och trevlig. Nu känner jag mest att den inte passar mig. Skaver. Jag är inte det minsta popgullig. Alls. Jag är inte vegan i blommig klänning från Beyond Retro, inte heller äger jag tillräckligt många randiga tröjor. Fy skam.

sorgliga ensamma människa.

Jag hatar facebookchatten. Jag hatar att bli hatad av facebookchatten. Det är bara så jävla tragiskt att vara hatad av något man inte kan ta på.

22.39: det är tydligen inte mitt fel. jag är fortfarande älskad av 2000-talet. lillebror kom just och berättade att det finns en facebookversion för gamlingar som ställer till allt.


det är här man ska ha en fyndig rubik, men som vanligt skriver jag bara om min dag.

Jag tror att mina favoritord är fint, härligt och fantastiskt. Åtminstone här i bloggen. Och idag var en fin dag. Jag mötte upp Josefine för att strosa på stan, sitta i Björns trädgård och prata om allt och ingenting i timmar innan det började bli kyligt och då åkte jag hem. Mötte mamma och vi åkte till IKEA för att se till att jag blir Paris bäst utrustade student och nu är jag en klädstång och dörrmattan Borris rikare. Haha. Jag har köpt så sinnessjukt mycket grejer inför min flytt. Ikväll ska jag dricka thé, skriva om kärlek och lyssna på Melissa Horn.

asfaltsmåndag.




Om exakt en vecka så sitter jag i bilen mot Paris. Ser Europa utanför fönstret och lyssnar på musik som pappa har valt för det är han som kör. Det krasar lite i min bröstkorg när jag tänker på det.


ensamhet mellan röda lakan.

Jag har tio missade samtal på min mobiltelefon. Det är inte en ovanlighet eftersom jag så sällan har telefonen i närheten men idag så tryckte jag av tio samtal på raken för att jag var upptagen med att titta på True Blood. Samtidigt så känner jag mig ensam och vill ha sällskap. Det är så ironiskt. Gång på gång avböjer jag samtal för att jag känner att umgängesformen inte passar mig ikväll. Jag orkar inte aktivera mig och föra ett riktigt samtal med någon. Till slut blir jag ombedd att logga in på facebook, och samtidigt som jag tittar på vampyrserier kan jag växla fönster och engagera mig halvt om halvt i ett långrandigt samtal. Jag är ensam tillsammans med alla andra som är ensamma där ute.

söndag.

bild: stylorectic.blogspot.com

Idag har jag befunnit mig långt under isen. Inget vatten kunde rädda mig och det är först nu, någon gång sisådär tolv timmar efter att jag vaknade som jag börjar fungera som en människa. Men, tack alla för en fin kväll igår! Det var skimrande och glittrande. Nu ska jag fundera över om man kanske borde äta någonting och lyssna lite mer på Elin Ruth Sigvardsson, det enda som fungerar en dag som denna. Emellanåt totalt meningslöst och ibland hjärtskärande briljant.