faking. fiction. faking. you. you. and me.
foto: hedi slimane
du irriterar mig. du är så pretentiös. egocentrisk. glömmer allt annat runt omkring dig. senast jag träffade dig så hånskrattade du åt mig. svor åt mig. du sa att jag var så jävla dålig. sedan lämnade du mig trots att jag frågade så många gånger om jag fick följa med. dela gemenskapen. ni är två tvillingar. den buttra och den sura. oftast vet jag inte vem som är vem. det kändes som om jag blev sparkad i magen. jag tror att jag föll, kanske svartnade det för en sekund. du hade så bråttom att du klev över mig för att hinna fram till bästa platsen på trappan på f12/smygläsningen av nöjesguiden/gubbrummet på spy bar. du ville hinna dit medan det var gratis inträde/gratis öl/gratis tygpåsar/gratis. jag försökte le. blinkade. blinkade. blinkade. sedan åkte jag hem. ensam. satt och lekte med mobiltelefonen. hoppades att du skulle höra av dig och fråga hur det var med mig. dagen efter vaknade jag av att det smakade järn i munnen. pratade med en vän i telefonen. hon sa att du behandlar mig som skit. att jag förtjänar alla solrosor i världen. muffins med rosa glasyr och såpbubblor i mängder. jag försökte skratta bort det. mitt skratt lät lika falskt som ditt. när du hånskrattade åt mig och utan att titta mig i ögonen gick du därifrån.
musik och minnen.
Dreaming of you påminner mig om hur det var att precis vara 18-år fyllda och hetsdricka öl och jägerjärn på Wollmars innan vi helt sliriga under klackarna sprang över Mariatorget till Babasonic. Det var onsdag och det var alltid kallt utomhus. Vi ville utnyttja tiden till max för morgonen efter skulle vi vilja kräkas i papperskorgen istället för att räkna derivata i klassrummet högst upp. Jag hade ofta lila fjädrar på ögonfransarna och vi alla hade tights, oformliga kläder och håret uppsatt. Det var alltid mörkt och ölen var dubbelt så dyr som på Wollmars. Vi skrattade och rökte i kön, gällde att komma in direkt för annars behövde man betala inträde och pengarna skulle räcka till nattbussen hem och en pommestallrik på grillen utanför. Inga lagar och inga regler i kön. Alla kände alla, men i Stockholm hälsar man inte. Viker aldrig undan blicken men tittar inte heller någon i ögonen. Där nere var väggarna redan fuktiga. Det var trångt, svettigt och mörkt. Alla killar hade mörka lockar och randiga, något för stora, tröjor och alla tjejer hade långa linnen, bandeaubikini och tights. Vi dansade, non stop. Och ur högtalarna spelades dreaming of you.
måndag.
Det finns roligare sätt att spendera sin måndag än sjuk i sängen. Att vara sjuk kan vara fantastiskt om man får sova, men det är mindre roligt när man går upp 06.15, tvättar håret, åker till jobbet, inser att man är sjuk och vänder om hem igen. Mitt ben dödar mig långsamt och jag mår illa. Kul. Dags att ringa naprapaten och se om han inte kan såga av mitt vänsterben.
söndag.
Slumdog Millionaire och lösviktsgodis igårkväll. Fantastisk lördag, bra film och pojkvännen. Efter anonyma påtryckningar kan jag meddela att det är inte min karl jag vill knäcka näsbenet på, som jag berättar om i inlägget nedan.
Söndagen har ägnats åt att prata två timmar med Vici i telefonen och fått höra allt om studentlivet i Örebro och fjärilarna i maggropen inför Lund. Vi pratade om livsval, att vara kedjad till sitt öde och hur det kryper i benen när man redan har gått vidare mentalt. Jag har redan flyttat till Paris psykiskt och snart även fysiskt. Det skrämmer livet ur mig, men på ett bra sätt. Nu ska jag ägna resten av kvällen åt att titta på Gossip Girl och fantasiera om främmande städer. Puss!
lördag.
and I won't try to fight in the weekend wars.
Vissa dagar är mer händelserika än andra. Idag har jag jobbat som en galning, ätit massvis med god mat och träffat nya bekantskaper på jobbets kick off och sedan skyndat till Popaganda för att möta Lina. Min andra festival någonsin och trots ett pressat schema hann jag fram i tid till Steve Aoki spelade. Vi hängde på ölgården och lyssnade på musik. När det blev riktigt mörkt utomhus placerade vi oss på en liten liten kulle och dansade i regnet till MGMT. När himlen var fylld av såpbubblor, människorna dansade med glow sticks och Time to Pretend spelades så kändes allt så rätt. Efteråt så bestämde sig alla Popagandakids för att åka till Debaser, när åldersgränsen kvällen till ära bara var 18 år så måste man passa på (!), medan jag bestämde mig för att åka hem. Ibland tar man bra beslut. Det här var ett riktigt bra beslut. Jag är fortfarande blöt i håret och har blå eyeliner under ögonen men efter en kopp thé så är jag i alla fall inte genomfrusen. Fötterna värker lite, som de ska, efter att man har dansat.
fredag.
brödtexten säger allt.
ibland blir jag nästan rädd för mig själv. ilskan kryper i armarna som röksug och jag knyter nävarna och stoppar händerna i fickorna. biter mig i läppen, alldeles för ofta, tills den är blodig. vill inte säga för mycket. säger nog alldeles för lite. medvetet målar jag ögonen med elakt svart men ler alltid sött. du intresserar mig inte det minsta, men irriterar mig alltid. något i periferin. jag kliar mig i ögat och slår ut med armarna. du bara surrar högre. hade du varit av kvinnligt kön hade jag knäckt ditt näsben vid det här laget. fuck off.
torsdag.
Idag har annars varit en ganska värdelös dag. Jag har haft Air France i öronen hela dagen, varken mer eller mindre, men ändå ljud som stänger ute allt runt omkring. Besökte husläkaren och fick Tamiflu inför Paris och nu är det en mindre sak att komma ihåg att fixa med innan jag åker. Det är ironiskt att det inte var svårt att hitta en läkare som ville skriva ut medicin trots lack of symptom utan det svåra var att hitta ett Apotek som fortfarande hade en kartong piller kvar till mig. Hah. Synd bara att mitt knä fullständigt dödar mig. Oh well.
en sagolik kväll.
Vissa var vackrare klädda än andra.
Innan själva visningen bjöds det på fantastisk mat från Fredsgatan 12 och champagne.
Vi fick beskåda både opera och balett innan själva visningen. Min favorit var nog Svansjön.
Och självklart vackra färgställningar. Visningen kretsade kring sex teman: Paris Chic, Biker Glam, After War, Highland, Androgynt möter feminint och Royal.
Men favoriterna kom helt klart på slutet då bland annat Filippa K och Fifth Avenue Shoe Repair visade upp sina coutureplagg.
En fantastisk kväll med andra ord. Synd att min kamera strejkade, men bilderna ovan är lånade från Stureplan.se och Finest. Tack NK, Ibeyostudios och Kungliga Operan för en fin kväll!
freden i stockholm.
Steven Meisel för Vogue Italia
Och nu tog kriget slut. Jag vet inte om jag kan kalla det ett fullkomligt nederlag men jag lyckades inte mangla mina motståndare. Jag tror att jag förlorade men klarade mig utan fysiska och psykiska men, jag tror mer att det handlar om en utvisning till yttre Sibirien. Dags att köpa en till päls och investera pengar i guld.
knäppt.
bakelser, champagne och karamellklänningar.
Mätt, trött, glad. Lite småförälskad i den rödrosa blåsan från FASR och bubblig i magen efter all champagne. Nu ska jag sova, och imorgon så ska jag bildblogga lite så ni får se vad jag tittade på ikväll. Puss!
la la la...this is our decision, to live fast and die young. we've got the vision, now let's have some fun.
ensamma tanter, galna kvinnor?
När kvinnan väl hade lämnat Mocco så föreslog fröken No Name att hon kanske led av Münchhausens, och det tror jag. Det ledde till en diskussion om man ska ringa till polisen när man stöter på psykiskt sjuka människor på gatan, även om man inte känner sig hotad själv. Ska man ringa och be om hjälp när någon med tvångstankar rör vid alla tunnelbanespärrar om och om igen med ångest i blicken? Ska man diskret informera cafépersonalen om att någon med Münchhausens trakasserar gästerna? Jag vet inte. Det är svårt, men obehagligt. Kanske var hon trots allt bara ensam.
onsdag.
Det regnar utanför mitt fönster och det gör mig så fruktansvärt less. Lågtrycket gör att mitt huvud värker och jag känner mig helt psykiskt utmattad idag. Jag lyssnar på eurodisco i ett fruktlöst försök att rädda humöret och jag har min favorittröja på mig. Kabelstickad, lagom sliten och mjuk, mörkblå Ralph Lauren. Den kanske inte är så vacker, men den är i alla fall skön.
Idag ska jag luncha på Mocco med fröken No Name och ikväll är det couturevisning på Kungliga Operan i samarbete med NK Begränsad upplaga - Sagolika skapelser. Det blir mingel med press- och modefolk, bubbel och vackra ting. Jag tror på svart spetsklänning och Atacomas, vad tror ni?
ready for combat.
Steven Meisel för Vogue Italia
Krigföring. Johan pratade om strategier när vi lunchade i söndags och i vanliga fall har jag stenkoll på hur jag krigar med jämlikar på bästa sätt. Rise above them. Om det inte fungerar så är det dags att kalla i det tunga artilleriet och det görs på bästa sätt genom att trycka på alla känsliga punkter du kan hitta, gärna samtidigt, och lämna sedan din fiende blödade i rännstenen medan du går därifrån.
Den här gången är jag i underläget. Jag har ingenting att vinna, jag kan bara förlora och det irriterar mig. Förhoppningsvis har asiaten utan namn (Josefine har förbjudit mig att blogga om henne så hädan efter är det omskrivningar som gäller) några smarta knep i jackärmen. Annars får jag helt enkelt överdosera glass idag, hoppas att jag går upp ca 100 kg så att jag bekvämt kan lägga mig ovanpå mina motståndare. Annars kanske mjältbrand vore något...
modern krigföring.
vänner, uteliggare och fina pojkar.
Uteliggarmode i W, foto: Craig McDean
Okej. Jag tog mig samman. Idag fikade jag med Vici och Empan och åt alldeles för mycket glasyr och för lite muffins för att det ska vara okej. Det var så fint att sitta med dessa flickor och prata framtid. Sedan kom jag hem och fick blommor av världens bästa pojkvän. Det gjorde mig superglad. Men sedan kraschade min framtid en aning och plötsligt har jag ingen aning om vad jag ska göra i vår. Det gör mig stressad. Måndagar ska inte börja med att allt krackelerar. Fan. Oh well, jag får helt enkelt börja tigga eller börja klä mig i gamla shoppingkassar. Tur att jag har så svårt för att slänga saker, jag tror att jag har en tillräckligt stor MiuMiu-kasse att dressa mig i nästa vår.
Och jag kan inte sluta fundera över vad Nyheter24 ville mig i eftermiddags? Jag har lovat mig själv otaliga gånger att bli bättre på att svara i telefonen.
här behövs det ingen rubrik.
nu går vi och gräver ner oss själva, tack och hej på ett tag.