måndag.
jag kräks på rockstjärnemyter och ord på repeat.
oh well, fuck me i'm famous. don't flatter yourself. jag försöker förklara hur jag skulle vilja göra en intervju. krypa in under huden, se vad som finns där och sedan förvränga det i text. det är klart att det är läskigt, men jag tror att ni alla är för fega för att våga följa med. jag bjuckar på öl och cigg, såklart, om du bara pratar fritt. helst av allt ska jag slippa säga ett ord, för ni ska tycka att det är skönt att berätta om passionen till konsten. det enda som betyder något såklart. men jag tror att ni bara kommer att kräkas ut klichéer om koks, engångsligg och basgångar. jag är fan inte intresserad av sådant. jag vill höra om allt det andra. och du är inte så jävla häftig. inte du heller.
en kväll på gärdet.
Lördagen spenderades hemma hos Emelie tillsammans med Vici, en himla massa rödvin och musik. Det var väldigt trevligt att sitta i Emelies lilla lägenhet och prata kvällen igenom. Tösen pluggar på JMK och jag är dödlig avundsjuk, såklart. När klockan närmade sig midnatt svängde vi ner mot Stureplan, efter en kort detour då vi stalkade en Chuck Bass-look-alike på gatan, hah. Jag mötte upp Josefine och Kevin och promenerade längs vattnet mot Medborgarplatsen för sitta utomhus, prata litteratur och kedjeröka. Jag uppskattar bra konversationer, jag älskar bra konversationer och igår var det många bra konversationer så får mig att tänka efter lite till, våga lite mer och hoppa lite högre. Det är så fint.
söndag.
Natasha Poly, Vogue Paris, september 2009, Mario Sorrenti
Det var ett jävla självmordsuppdrag att gå upp imorse. Inte för att jag var bakfull nej, utan för att jag hatar hatar hatar min väckarklocka. Särskilt på helger. Men Johan har slitit sig i helgen från att leka med de stora grabbarna i lumpen och lämnade automatvapnet för att skvallra och dricka iskall cola på L'Angolo. Med andra ord fick jag masa mig upp ur sängen, duscha iskallt och dricka 2 liter vatten innan jag överhuvudtaget kunde tänka på att orka röra mig in mot stan. Trevligt var det i alla fall. Vi diskuterade krig och vapen, typ, jag gillar sådant. Haha. Därefter bättrade jag på brännan, för helt ärligt, det är okej att vara likblek om man ser ut som snövit, annars är det inte lika kul. Nu ska jag rehabilitera mig själv för i veckan händer en massa roliga saker.
när som helst på dygnet; stockholm i mitt hjärta.
utgång på ingång. mobilen går varm och ingen kan samsas. killer heels eller flats? vin i blodomloppet och blondinen kedjeröker. hon med det mörka håret tjatar om sin musiker. det är incestuöst och ingen utomstående kommer accepteras annat än för ett ligg. alla lyssnar på samma musik som för sju år sedan då livet var enkelt. enklare. ingen tvekar, alla balanserar. det är kallt, ingen fryser. f12 och stentrappan, hela stockholm poserar. så skönt att slippa kreti och pleti. "jaså, jobbar du med reklam?" "berghs sa du? jag läser på jmk och bloggar mig igenom studierna." vi dricker alla gratisöl och låtsas gilla vice. hypar bloggbrudar men skyr alice dellal och cory kennedy som pesten. folk blir fulla men det är mer intressant med koks. vi skrattar åt ingenting och åt alla. tajts, body och skinnjacka. skinnjacka, chinos och rutig skjorta. "är det whyred?" "acne". taxin luktar gammal spya och krossade förhoppningar. vi dansar på spy bar till electro och hånglar med varandra i gubbrummet. nästan bara flickor. två kilometer ben. "jag tog det första i garderoben och slängde på mig". vi fyllekäkar på max och 2.35:1 öppnade tydligen i helgen. vi åker taxi till skånegatan och dricker bjudöl. musiker, modeller och mediefolk. vi simmar allt snabbare för att hålla oss över ytan. har inte tid med bakisångest utan måste kolla när nästa smygläsning/butiksmingel är. det är så trångt. kippar efter luft. börjar springa. "vem saknas?" "jävla offer, vi lunchar på strand." ses i ankdammen på torsdag för vem fan vet inte att torsdagar är bästa dagen att gå ut på?
lördag.
Igår drack vi rödtjut, besökte stans mest hypade och överskattade Blockparty, traskade till Little Persia och drack öl och fnissade med vänner och bekanta. Kvällen avslutades hemma i tv-soffan med film. Idag vaknade jag av att det spöregnade och det finns nog ingenting som gör mig så deprimerad som att vakna och se att himlen är grå. Idag hägrar tristessen men snart är det trots allt dags att hoppa i klackarna för ikväll vankas skaldjursmiddag och sedan ska jag hem till Emelie för vin med flickorna och därefter blir det nog dans i ett mörkt hörn på en svettig klubb. Fint.
fredag.
torsdag.
Idag var en fin dag. Soligt väder. Utelunch med Vici på Mocco. Tränade på Sats och sprang som en galning. Det känns som om jag äntligen har funnit lite motivation till att träna, skönt. Middag med pojkvännen. Nu: film och thé.
I flera dagar har jag känt mig smått galen. Jag har varit fantastiskt lycklig ena sekunden och i andra sekunden har jag bara velat lägga mig ner och dö, men nu har allt planat ut. Det är skönt. Jag ser fram emot helgen och jag ser verkligen fram emot lite tid att sätta mig ner och skriva mer om Sophie.
2005: första skoldagen.
FASHIONPANIK! Imorgon börjar plugget, Östra Real och jag insåg till min olycka att det nästan bara går tjejer i min klass, oh crap! Den svåraste frågan är ändå vad jag ska ha på mej;
Outfit 1: Jeans, vitt ribbat linne, grå kofta från H&M, Lacoste-skor
Outfit 2: Jeans, vitt ribbat linne, armékavaj
Outfit 3: Jeans, Lacoste-piké
usch, jag är hopplös, jag vet.
Publicerat 2005-08-17, 20:09:35
Första skoldagen på Östra Real i klass JO1.
Skolan verkar toppen och klassen är väl sisådär även om det glimmar några guldkorn.
Karlaplan är i alla fall väldigt fint och det finns massor av toppen ställen att ta vägen på håltimmar/raster, great!
Föresten så löste sej fashionpaniken och det blev koftan och det vita ribbade linnet idag, perfekt!
Publicerat 2005-08-18, 19:16:33
Så här i efterhand kan jag ju önska att jag inte hade på mig en grå bolero/kofta/sopsäck med guldfärgade trådar, ett vitt långt ribbat linne jag färste ihop i kanten med en ljusgrön tygblomma, ljusblå jeans med bootcut och vita ballerinas från Lacoste. Jag skulle ha satsat på ett säkert kort. Alla på Östra hade (ljusrosa) pikétröja första dagen, utom jag som så hemskt gärna ville passa i vad jag trodde skulle vara en semi-estetisk-klass och således lade undan min rosa piké i förmån för en ljusgrå säck att stoppa armarna i. Imorse rådde jag min lillebror att satsa på säkra kort. Vad han gick iväg med? 5Preview t-shirt, marinblå shorts och bruna loafers. Han kommer att se ut som alla andra nybörjarbrats. Duktig pojke.
i still love you, atacoma.
Jag vet att jag tjatar, men jag fullkomligen älskar mina nya skor från Acne. Jag vet förstås inte om jag tråkar ut er alldeles förskräckligt med mitt prat och gnat om skor, är ni intresserade av skor? Gillar ni väskor lika mycket som jag? Tycker ni om att läsa om sex drugs and rock n' roll? Eftersom jag inte vet det minsta om er så vet jag inte heller om ni bara dör av tristess när jag berättar om mina nya skor. Hur som helst, min mamma är nog världens bästa. Jag har varit lite osäker på om jag ska behålla Atacoma eller inte just eftersom jag har så svårt att hitta skor som inte glappar i hälen. Mamma sänkte rösten som om hon skulle avslöja meningen med livet eller någon annan fascinerande hemlighet och sa; Isabelle, du kommer gräma ihjäl dig om du inte behåller skorna. Ungefär precis det jag behövde höra.
onsdag.
Milla Jovovich by Matt Jones
Jag brukar ganska ofta fnissa åt folk som umgås genom att sitta tysta bredvid varandra på ett café med varsin laptop i knäet. Idag var jag och Josefine ungefär likadana, och jag kände mig ytterst modebloggig med min cappuccino och laptop. Till skillnad från jag så är Josefine väldigt duktig på datorer och idag fick hon hjälpa mig att "laga" min dator eftersom den har varit så himla seg samt hjälpa mig med ett projekt. Hela eftermiddagen ägnades åt att spåna idéer, diskutera fotostorlekar och färgval. Fint. Jag tror att allt kan bli väldigt bra när det är klart.
jag vill leva i en annan tid. var bor du?
Min favoritbloggerska Nio till fem fick en fråga rörande vilket årtionde hon helst skulle vilja leva i och svarade att hon skulle vilja leva i framtiden. Jag skulle tidigare kunnat svurit över att jag helst av allt skulle ha levt på 20-talet som en flapperdansös eller på 50-talet och hånglat i cabbade bilar och burit fantastiska klänningar, men efter att jag läste hennes svar så är jag lite tveksam. Jag menar, om hundra år så kommer folk att skratta åt oss för att internet var så underutvecklat på 2000-talets början och tycka att det är fullkomligt befängt att vi har en rasande debatt rörande män och kvinnors lika lön för lika arbete. Om hundra år så kommer man tycka att vi nog levde på stenåldern.
Det där med framtid och vanor märks ganska tydligt när jag jämför mig med min lillebror eller mina småkusiner. När jag var liten hade jag ett telefonkort med Ariel på för att jag skulle kunna ringa hem i en telefonautomat, sedan fick jag ärva pappas mobiltelefon som var stor som en tegelsten med en rejäl antenn och ett löstagbart batteri som vägde som ett mjölkpaket. Notera att jag var den enda ungen i lågstadiet som hade en mobiltelefon och fattade inte riktigt när jag skulle använda den. När jag gick i mellanstadiet hade jag kontantkort och det kostade fem kronor att skicka mms utan rörliga bilder.
Om mina vänner hade jättefina bilder på Nalle Puh och hans vänner i sina mobiltelefoner så kunde de inte skicka bilderna till mig via bluetooth utan var tvungen att mms:a och för att utbytet av bilder inte skulle ruinera oss så betalade man alltid fem kronor till sin vän med den fina bilden. När jag var liten chattade vi på Funplanet och Doobidoo, men bara en timme om dagen. För man ringde upp via telefonnätet och ingen kunde ringa hem om någon var uppkopplad på internet som på den tiden var segt och dyrt. Förstår ni hur skrattretande? Min lillebror och mina småkusiner minns inte hur det var att vara fem år gammal och aldrig ha spelat ett dataspel. De minns inte heller att vi hade datakunskap i mellanstadiet för att få lära oss att öppna ett worddokument. Men det som är ännu mer skrattretande är att internet är så vanligt för oss, men inte för våra föräldrar eller mor- och farföräldrar. Vi har nästan hela vårt liv haft en dator hemma och internetuppkoppling.
Vi twittrar, bloggar, facebookar, researchar, stalkar och skvallrar på internet. Kan man en community kan man alla, försökte jag förklara för mamma här om dagen när hon ville att jag skulle introducera henne för Facebook. Jag minns inte ens hur det var att inte någonsin förstå hur en community fungerar.
Om hundra år så kommer man skratta åt våra stenåldersbloggar, åt vårt gammelmodiga twittrande, åt att internet var så långsamt. Man kommer också förbryllas över att vi lever i en tid där kvinnor inte har haft rösträtt speciellt länge, där man tjafsar om jämlikhet och jämnställdhet och där homosexuella hånas och förnedras (utom i Stockholm där det istället är trendigt att hänga med bögar, men vem vill hänga med lesbiska?). Det finns så många exempel, men jag håller nog med Nio till fem; jag vill också leva i framtiden.
onsdagsmorgon.
my new baby, atacoma.
Precis när jag var på väg hem från stan så ringde min telefon. Jag var förbannad efter dagens idiot som skällde på mig innan lunchen och irriterad på grabben på Sony Center som inte kunde hjälpa mig med min kamera. Denna gång hade personen i andra änden något kul att berätta; Acnes ljuvliga skor Atacoma hade kommit in i svart i butik och det var dags för mig att skynda dit för det fanns inte många exemplar. Äntligen. När jag kom in i butiken norpade jag åt mig ett par och just nu sitter jag och tittar på mina älsklingar (skorna och pojkvännen).
vassa texter sticker och brinner under huden.
Herregud, jag jobbar inte direkt för Nyheter24. Jag blev helt tagen på sängen och chocken fick mig att bli ett darrande asplöv tills jag bestämde mig att låt henne hata mig för något hennes anhöriga har gjort, men låt henne inte trycka ner dig. Jag har bestämt mig för att ta hennes obefogade kritik som en komplimang. Jag skrev något som upprörde henne, det stack i hennes stackars förblindade ögon och så ska det vara. Vassa texter ska skära genom skärmen.
kom ihåg; leta rätt på din kalender.
sophie.
jävla måndag.
helgen.
Det bästa med helger är att det inte finns några måsten. Efter en sen kväll med Josefine i fredags så spenderade jag lördagen i Uppsala i följande ordning: popcorn och Robin Hood, The List och middag och slutligen Changeling och fruktsallad. Med andra ord spenderade lördagen i horisontalläge framför tv:n. Idag har jag inte varit mycket mer produktiv utan har ägnat mig åt Gossip Girl och nagellackande. Skönt.
bauer, f12, spy bar och sedvanligt name drop:ande.
God morgon solstrålar! Igår började vi med att inviga min piratblus på Bauer över ett par Morning glory och prat. Jag gillar verkligen Bauer, men efter någon timme så var det dags att röra sig vidare och vi traskade ner mot det sedvanliga trapphänget vid vattnet. F12 var ganska mycket F12 igår, minus välbekanta ansikten. Det var trapphäng, lite frånvarande kindpussande, kedjerökande och spanande. Varken mer eller mindre. Jag kan tycka att det är alldeles utomordentligt trevligt när man är på det humöret men när det spritter i benen så vill man bara dansa, och det gör man inte bäst på F12. Så sagt och gjort bestämde vi oss för att gå till Spy Bar där Dinamarca spelade. Lika bra som vanligt. Vi drack öl, dansade oss svettiga till electrobeats och undvek närgångna britter. När musiken dunkar så glömmer jag det mesta och vaknar först till liv när någonting förändras. Som när modebloggsmaffian ställer sig i djbåset. Låt oss säga att musiken var ytterst eh, blandad och att electropulsen i mitt blodomlopp svalnade. Efter att vi fått en drink för mycket utspilld över foten och folk ragglade runt istället för att dansa, plus en insikt över att jag snart varit vaken i 24 timmar så bestämde vi oss för det vanliga; pommes och sedan en taxi hem. Fin kväll.
Nu är det dags att duscha bort ångorna från gårdagen och sätta mig på tåget mot Uppsala, puss!